ärna

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av ärna  Aktiv Passiv
Infinitiv ärna ärnas
Presens ärnar ärnas
Preteritum ärnade ärnades
Supinum ärnat ärnats
Imperativ ärna
Particip
Presens ärnande, ärnandes
Perfekt ärnad

ärna

  1. (ålderdomligt, modalt hjälpverb) ämna
    1749: Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné, Carl von Linné:
    Rön till wettenskaps academien lofwade jag Hans Excellence Höpken. Där till ärnade jag en liten blycrystall, som jag för 5 á 6 weckor [sedan] gaf till Ritmästaren, men ännu har jag ej kunnat få honom afritad; han [före]föll nästan omöglig at träffas.
    1879: Njáls saga, A. U. Bååth (översättning):
    »Hur länge ärnar du stanna här?»