ätter

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

ätter

  1. böjningsform av ätt

Adverb[redigera]

ätter

  1. (dialektalt) efter
    Varianter: etter

Preposition[redigera]

ätter

  1. (dialektalt) efter
    1910: Blekingskt folklif och öfvertro, Karl Nilsson:
    Då flög di på sina hors o’ para[d]te sej två o’ två te’ bre[d]s: först hof riddarne, som skulle ri[d]a före, ätter dom kom talemannen o’ bru’gommen; sen släktinga’ så ätter dom kom di andre, un[d]an för un[d]an allt ätter som di va’ te’, o’ så alldra sist på sladden kom di körans ma’ tråssvagnen; i den åkte spelemännerna o’ dessutom ett stort liggande brännvensänkare.
    2010: Mordet i Hycklinge, Johan Birath:
    Ho’ flyttede te Stockholm ätter skilsmässa’ om ja’ inte minns alldeles galet.
    Varianter: etter