ås

Se även as, As, aš, ás och as-.

Svenska

Substantiv

Böjningar av ås 1, 2	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ås	åsen	åsar	åsarna
Genitiv	ås	åsens	åsars	åsarnas

Böjningar av ås 3	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ås	åsen	äser	äserna
Genitiv	ås	åsens	äsers	äsernas

ås u

1. (naturgeografi) långsträckt höjd

   Synonymer: rygg, kam

   Sammansättningar: bergås, grusås, rullstensås, ryggås, takås, åsbrink, åskam, åsrygg

   Etymologi: Av fornsvenska as, av fornnordiska áss, av urnordiska *ams-, av urindoeuropeiska *omesos (”skuldra”). Jämför gotiska 𐌰𐌼𐍃 (ams, ”skuldra”), grekiska ὦμος (ômos, ”skuldra”), sanskrit अंस (aṃsa, ”skuldra”), latinska umerus (”skuldra”); förändringen i betydelse från kroppsdel till geografisk företeelse kan jämföras med den hos rygg, där dock båda betydelser finns kvar.

2. (byggnadsteknik) krön på ett tak, taknock (numer snarast såsom överförd betydelse av 1, men av annat ursprung)

   Synonymer: takkrön, taknock, takås (ryggås)

   Etymologi: Av fornsvenska ās (”takets åsliggande bjälke”), av urnordiska *ans- (”brobjälke”), av urgermanska *ansa-. Jämför gotiska 𐌰𐌽𐍃 (ans, ”bjälke”), medelhögtyska ansboum (”åsbom”), och fornfinskans lån ansas eller äldre ansos, möjligen (kanhända genom germanskt lån) besläktat med latinska asser (”bjälke”), som skulle kunna härledas till urindoeuropeiska *ardh- (”påle”).

   Sammansättningar: takås, ryggås

3. (nordisk mytologi, ålderdomligt) variantform till as (manlig asagud)

   Varianter: åsynja (kvinnlig asagud)

   Etymologi: Av isländska áss, óss, plural ǽsir, ljudlagsenligt utvecklad i det inhemska svenska åska, även om varianterna As och med i-omljud Es finns i namnbildningar: Asbjörn, Esbjörn, Eskil.

4. böjningsform av å

Översättningar

(naturgeografi) långsträckt höjd

• engelska: ridge ^(en), esker ^(en)
• finska: harju ^(fi), harjanne ^(fi), selänne ^(fi)
• isländska: fjallshryggur m
• portugisiska: aresta ^(pt) f
• tyska: Bergrücken ^(de)

(byggnadsteknik) taknock

• finska: harja ^(fi)
• tyska: Dachfirst ^(de) m

Älvdalska

Substantiv

ås m

1. (anatomi) hals

   Etymologi: Av fornnordiska hals.