ð

Se även đ, stunget d och Appendix:Varianter/d.

Tvärspråkligt

Tecken

ð

U+00F0
LATIN SMALL LETTER ETH (Icelandic)
”(isländskt) litet runt stunget d”

ð

1. gemen bokstav som finns i vissa varianter av det latinska alfabetet (t.ex. isländska, färöiska och älvdalska)

   Varianter: Ð (versal variant), ᚧ (stungen runa)

   Användning: Kallad ”runt stunget d” efter gemenen ð som bygger på ꝺ (runt d). Ðð är en arkaisk dubblett till Đđ (”rakt stunget d”) med äldre gemenform: ꝺ (”runt d”). Var länga ovanlig i tryck till förmån för dess moderna dubblett av tekniska anledningar, ända inpå början av 1900-talet, men överlevde i isländsk handskrift och populariserades åter på 1800-talet. Används med tonande läspljud /ð/ i bland annat nordisk ortografi.

   Grammatik: ꝺ (gement runt d) med diakritiskt sting (streck) genom huvudstaven. Delar versal glyf med Đđ (rakt stunget d) och Ɖɖ (afrikanskt d).

2. tecken för tonande dental frikativa i det internationella fonetiska alfabetet (ungefär som /d/ frikativiserat, det vill säga som kontinuerligt brusljud med förträngning vid övre tandraden)

Färöiska

Tecken

ð

U+00F0
”edd”

ð

• uttal: ed͡hð (betydelse: tonande läspljud / frikativt d)

1. gemen bokstav i färöisk ortografi som gör tonande dental frikativa

   Varianter: Ð (versal variant)

Isländska

Tecken

ð

U+00F0
”eð”

ð

• uttal: ed͡hð (betydelse: tonande läspljud / frikativt d)

1. gemen bokstav i isländsk ortografi som gör tonande dental frikativa

   Varianter: Ð (versal variant), ᚧ (stungen runa)

Älvdalska

Tecken

ð

U+00F0
”edh”

ð

• uttal: ed͡hð (betydelse: tonande läspljud / frikativt d)

1. gemen bokstav i älvdalsk ortografi som gör tonande dental frikativa

   Varianter: Ð (versal variant)