ödemark

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ödemark  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ödemark ödemarken ödemarker ödemarkerna
Genitiv ödemarks ödemarkens ödemarkers ödemarkernas

ödemark

  1. avlägset område utan bebyggelse
    Efter en lång vandring i ödemarken kom vi fram till en liten sjö.
    Synonymer: obygd, vildmark, tassemark, ödeland

Översättningar[redigera]