övermakt

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av övermakt  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ övermakt övermakten övermakter övermakterna
Genitiv övermakts övermaktens övermakters övermakternas

övermakt u

  1. en starkare makt
    De norska stormännen utvandrade till Island för att icke nödgas böja sig under Harald Hårfagres övermakt.
    Sveriges stormaktsvälde krossades under den ryska övermakten.
    Besläktade ord: övermäktig
    Se även tesaurus: Tvång, Myndighet, Övermått, Betänklighet, Överskridande, Inflytande, Styrka
    Se även tesaurus: Överlägsenhet, Ojämnhet

Översättningar[redigera]