край

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Belarusiska[redigera]

Substantiv[redigera]

край m

  1. kant
  2. utkant, yttersta/bortre gräns
  3. trakt, land, område, plats

Ryska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av край (m) Singular Plural
Nominativ кра́й края́
Genitiv кра́я краёв
Dativ кра́ю края́м
Ackusativ кра́й края́
Instrumentalis кра́ем края́ми
Lokativ кра́е края́х

край (kraj) m

  1. kant
  2. utkant, yttersta/bortre gräns
    Vanliga konstruktioner: на краю земли/вселенной/света
  3. trakt, land, område, plats
  4. största typen av administrativt område i Ryssland
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: крайный, Украина

Ukrainska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av край  Singular Plural
Nominativ край краї́
Genitiv кра́ю краї́в
Dativ кра́ю, кра́єві края́м
Ackusativ край краї́
Instrumentalis кра́єм края́ми
Lokativ краю́, кра́ї края́х
Vokativ кра́ю краї́

край m

  1. kant
  2. utkant, yttersta/bortre gräns
  3. trakt, land, område, plats