тайна

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ryska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

та́йна

  1. böjningsform av тайный

Substantiv

[redigera]
Böjningar av тайна  Singular Plural
Nominativ та́йна та́йны
Genitiv та́йны та́йн
Dativ та́йне та́йнам
Ackusativ та́йну та́йны
Instrumentalis та́йной, та́йною та́йнами
Lokativ та́йне та́йнах

тайна (tájna) f

  1. hemlighet
    Изучать Л. Толстого и Достоевского значит разгадывать тайну Пушкина.
    Att studera Tolstoj och Dostojevskij är att söka utforska Pusjkins hemlighet.
    Если имею [дар] пророчества, и знаю все тайны, и имею всякое познание и всю веру, так что [могу] и горы переставлять, а не имею любви, — то я ничто.
    Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.
    Vanliga konstruktioner: выдавать тайну, держать в тайне
    Synonymer: секрет, таинство
    Besläktade ord: тайный