Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
ئ (iʔ, ʔi)
- den arabiska bokstaven ي (yāʔ) med ء (hamza) ovanför. Representerar en glottal klusil med föregående eller följande kasra (det korta i:et).
- خَائِف
- ẖāʔif
- rädd
- لَاجِئ
- lād͡ʒiʔ
- flykting
Se även: إ (ʔi), ؤ (uʔ, ʔu), أ (ʔa, ʔu)
