*ek

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rekonstruktioner
Dessa sidor innehåller rekonstruktioner av ord och deras rötter. Deras förekomst har inte direkt kunnat bekräftas utan antas ha funnits baserat på jämförande lingvistik.
Se Historisk lingvistik, en:Reconstructed terms, w:en:Attested language och w:en:Comparative method.

Se även ek.

Urgermanska[redigera]

Pronomen[redigera]

*ek (personligt pronomen)

  1. jag
    Etymologi: Av äldre urgermanska *ek, av förgermanska *ég, av urindoeuropeiska *éǵh₂
    Sammansättningar: *mīnaz, *uŋkeraz, *unseraz
    Jämför: Samma som fornarmeniska ես (es), uranatoliska *ʔúǵ, urbaltiska *eś, urslaviska *jàzъ (*jàzŭ). Nära släkt med antik grekiska ἐγώ (hegṓ), urindoiranska *aȷ́ʰám, uritaliska *egō, urkeltiska *me, urtokhariska *ñäś
    Se även: *se-, *þū

Böjningar[redigera]

Första person
Singular Dual Plural
Nominativ *ek

/ˈek/

*wet

/ˈwet/

*wīz

/ˈwiːz/

Ackusativ *mek

/ˈmek/

*uŋk

/ˈuŋk/

*uns

/ˈuns/

Dativ *miz

/ˈmiz/

*uŋkiz

/ˈuŋ.kiz/

*unsiz

/ˈun.siz/

Instrumentalis *miz

/ˈmiz/

*uŋkiz

/ˈuŋ.kiz/

*unsiz

/ˈun.siz/

Possessiv *mīnaz

/ˈmiː.nɑz/

*uŋkeraz

/ˈuŋ.ke.rɑz/

*unseraz

/ˈun.se.rɑz/

Omvandlingar[redigera]

*ek (nominativ singular)

  • Urnordgermanska: *ek, *jak
    • Fornvästnordiska: ek
      • Fornisländska: ek
        • Isländska: eg (åldrigt), ég, ek (åldrigt)
      • Färöiska: eg, jeg (med verkan av östnordiska språk)
      • Jämtska: jeg (med verkan av östnordiska språk)
      • Norn: eg
      • Norska (dialektalt): é, eig, ej, æ, æg, æj, í, je, jæj
        • Norskt bokmål: jeg (med verkan av östnordiska språk)
        • Nynorska: eg
    • Fornöstnordiska: iak, iek
  • Urvästgermanska: *ik (utan stress)
    • Fornengelska: , iċċ, ih
      • Medelengelska: I, ich, ik
        • Engelska: I, ich (åldrigt)
        • Lågskotska: A, I, ik
    • Fornfrisiska: ik
      • Nordfrisiska: ick, ik
      • Saterfrisiska: iek
      • Västfrisiska: ik
    • Fornhögtyska: ih
      • Medelhögtyska: ich
    • Fornlågfrankiska: ik
      • Medelnederländska: ic
        • Nederländska: ik
          • Afrikaans: ek
    • Fornsaxiska: ik
      • Medellågtyska: ik
  • Uröstgermanska: *ek

*wet (nominativ dual)

  • Urnordgermanska: *wit (ostressad)
    • Fornvästnordiska: *vit
      • Fornisländska: vit
      • Färöiska: vit
    • Fornöstnordiska: *vit
      • Fornsvenska: vit
  • Urvästgermanska: *wit (ostressad)
  • Uröstgermanska: *wet

*wīz (nominativ plural)

*mek (ackusativ singular)

*uŋk (ackusativ dual)

  • Urvästgermanska: *uŋk
    • Fornengelska: unc
    • Fornsaxiska: unk

*uns (ackusativ plural)

  • Urnordgermanska: *ons
    • Gotländska: våss
    • Fornvästnordiska: *oss
      • Fornisländska: oss
        • Isländska: oss
      • Färöiska: oss
      • Norn: vus (Orkney), wus (Shetland)
      • Norskt bokmål: oss
      • Nynorska: oss
    • Fornöstnordiska: *oss
  • Urvästgermanska: *uns, *ų̄s
    • Fornengelska: ūs
    • Fornfrisiska: ūs
      • Nordfrisiska: üüs
      • Saterfrisiska: uus
      • Västfrisiska: ús
    • Fornhögtyska: uns
    • Fornlågfrankiska: uns
      • Medelnederländska: ons
        • Nederländska: ons
    • Fornsaxiska: ūs
      • Medellågtyska: ûs
        • Lågtyska: üs
        • Tysk lågtyska: uns (med verkan av högtyska språk)
  • Uröstgermanska: *uns

*miz (dativ singular, instrumentalis singular)

  • Urnordgermanska: *mīʀ (okänt skäl till lång vokal)
  • Urvästgermanska: *mī (okänt skäl till lång vokal)
    • Fornengelska:
      • Medelengelska: me
        • Engelska: me
        • Lågskotska: me
    • Fornfrisiska: ,
      • Nordfrisiska: me
      • Saterfrisiska: mie
      • Västfrisiska: my
    • ⇒ Fornhögtyska: mir
    • Fornlågfrankiska:
      • Medelnederländska: mi
        • Nederländska: me, mij
          • Afrikaans: my
    • Fornsaxiska:
      • Medellågtyska: mi
        • Lågtyska: mie, mue, my
        • Mennonitisk lågtyska: mie
        • Tysk lågtyska: mi
  • Uröstgermanska: *miz

*uŋkiz (dativ dual, instrumentalis dual)

*unsiz (dativ plural, instrumentalis plural)