Appendix:Bring/925. Obehörighet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

obehörighet[redigera]

substantiv

obefogenhet, orättmätighet, olaglighet, illegalitet, illegitimitet, lagstridighet, överträdelse, kränkning, rättskränkning, egenmäktighet, övergrepp, missbruk, ofog, förmätenhet, fräckhet, intrång, förfång, usurpator, usurpation, utpressning, prejeri, konfiskation;

ogiltighet, ohållbarhet, oegentlighet, nullitet, annullering, resning, preskription, felaktighet, tomhet, ihålighet, fåfänglighet, oäkthet, bönhas, bönhaseri, bönhasjakt, fusk, fuskare, fuskeri, fuskverk, plagiat, oärlighet, svek;

inkompetens, oduglighet, ovederhäftighet, inbilskhet, opålitlighet, insubordination, insubordinationsbrott.

verb

kränka, överträda, förnärma, göra för när, missbruka, inkräkta, utpressa, preja, usurpera, tillvälla sig, beröva, betaga, konfiskera, svika, besvika, fuska, plagiera;

annullera, upphäva, preskribera, försitta, förspilla, förverka.

adjektiv, adverb

obehörig, oberättigad, obefogad, otillbörlig, otillständig, otillåten, otillåtlig, orättmätig, ohemul, oförsvarlig, olaglig, lagstridig, rättsvidrig, illegal, illegitim, orättfången, ogiltig, ogill, ohållbar, grundlös, oegentlig, felaktig, falsk, förfalskad, understucken, oäkta, ihålig, fåfänglig, tom, oduglig, otjänlig, menlig, olämplig, inkompetent, oprioriterad, oprivilegierad, ovederhäftig, oförskylld, oförtjänt, opålitlig, oärlig, sviklig;

oanständig, opassande, orimlig, förnuftsvidrig, bakvänd, förvänd, avvita, vettlös, galen, dåraktig, månljus, inbilsk, förmäten, egenmäktig, självbjuden, fräck;

förlustig, betagen, arvlös, försutten, ouppfylld, ofullbordad, obehörigen, bakfram, på tok.