Appendix:Grammatik/Infinitiv

Testsida

Detta är i första hand tänkt som en konceptsida, som ska visa på hur man skulle kunna skapa hjälpsidor som länkas från böjningsmallarna, och därmed förklara de grammatiska begrepp som används - de kan trots allt vara ganska kryptiska för den som inte är insatt. Tillsvidare, ta informationen på sidorna med en stor nypa salt, och jämför med vad wikipedia har att säga. Denna information är än så länge mycket långt från att vara fullständig.

Infinitiv anses i de flesta fall vara verbens grundform, och för de flesta språk, den form som anges som huvudord i Wiktionarys uppslag, såvida inte annat specifikt anges. För vissa språk så kan infinitivet komma i flera olika former; i sådana fall anges här vilken som ges som huvudord.

Gemensamt är att infinitivet inte ensamt kan utgöra predikatet i en sats utan måste användas tillsammans med ett hjälpverb. Däremot kan det ofta utgöra subjekt eller objekt (tillsammans med ett infinitivmärke, i svenska att) och syftar då på den handling som verbet beskriver.

Svenska

Verb

• Infinitivmärke: att.
• Antal former: 2:
  • Aktiv form (verbets huvudord)
  • Passiv/reciprok/absolut form^[sv:1]
• Notabelt: -
• Exempel:

  Jag tycker om att måla. (aktiv form; som objekt)

  Att slå världsrekord är inte lätt. (aktiv form; som subjekt)

  Jag kan inte spela piano. (aktiv form; med hjälpverb)

  Att kritiseras på det viset är inte roligt. (passiv form; som subjekt(??))

  ? (passiv form, som objekt)

  Han kan luras att göra vad som helst. (passiv form, med hjälpverb)

^[sv:1]Dessa skiljer sig ytterst sällan åt i stavning, även om uttalet kan skilja. Ett exempel där stavning skiljer är ordet "slå", där passivet är "slås" och reciproket/absolutet är "slåss".

Engelska

Verb

• Infinitivmärke: to
• Antal former: 1.
• Notabelt:
  1. Infinitivmärke + <infinitivet> kallas även för "full infinitive" eller "to-infinitive"
  2. <infinitivet> utan infinitivmärke kallas även "bare infinitive" eller "supine"
  3. Det finns en långvarig dispyt angående huruvida det är grammatiskt riktigt att placera något ord mellan infinitivmärket och dess infinitiv, så kallat spjälkad infinitiv.
• Exempel:

Franska

Verb

• Infinitivmärke: à (mycket ovanligt; infinitivmärke används oftast inte)
• Antal former: 1.
• Notabelt:
  1. Infinitivmärke är i franska språket inte alls lika vanligt som i svenska. Efter vissa hjälpverb används à, que eller de.
  2. Franskans verb delas in i tre grupper beroende på vilka bokstäver infinitivet slutar på: -er-verb, -re-verb och -ir-verb.
• exempel:

• Il y a rien à faire.
  • Det finns ingenting att göra.
• J’aime jouer du piano.
  • Jag gillar att spela piano.

Japanska

Infinitiv finns ej.

Spanska

Verb

• Infinitivmärke: <saknas>
• Antal former: 1.
• Notabelt:
  1. Infinitivmärke är i spanska språket inte alls lika vanligt som i svenska. Efter vissa hjälpverb används que.
  2. Spanskans verb delas in i tre grupper beroende på vilka bokstäver infinitivet slutar på: -ar-verb, -er-verb och -ir-verb.
• exempel:

Tyska

Verb

• Infinitivmärke: zu
• Antal former: 1.
• Notabelt:
• Exempel:

Ungerska

Verb

• Infinitivmärke: (saknas som fristående ord, markeras med ändelse -ni till verbstammen)
• Antal former: 1. (?)
• Notabelt:
  1. Ges inte som verbets huvudord; se istället presens obestämd form