Appendix:Grammatik/Opersonliga verb

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Generellt[redigera]

Ett opersonligt verb är ett verb som inte kan ta ett subjekt, ingen person kan alltså utföra verksamheten i fråga. Oftast men inte enbart rör det sig om väderfenomen. Vissa språk kan använda ett verb utan något subjekt, andra behöver ett formellt subjekt, i praktiken oftast ett pronomen som syftar på ingenting.

Svenska[redigera]

Svensk grammatik kräver alltid ett subjekt, förutom i vissa fall i imperativa meningar. Med opersonliga verb används pronomenet det som emellertid inte syftar på någonting i sådana meningar. Ett exempel på ett opersonligt verb är regna. En person kan inte regna och inte ett moln eller en himmel heller. För att konstruera en mening med verbet regna måste pronomenet det användas:

  • "Det regnar."
  • "Regnar det?" (observera hur frågan konstrueras genom att kasta om subjekt och verb)
  • "I går regnade det."
  • "Ska det aldrig sluta regna?"

De flesta opersonliga verben är väderbeskrivande eller naturbeskrivande verb. Se Kategori:Svenska/Opersonliga verb för en fullständig lista på alla svenska opersonliga verb i Wiktionary.

Engelska[redigera]

I fråga om opersonliga verb liknar engelsk grammatik den svenska. Ett formellt subjekt krävs, det är pronomenet it som används.

  • "It rains." -- "Det regnar."
  • "Does it rain?" -- "Regnar det?" (observera hur frågan konstrueras genom att kasta om subjekt och finit verb och lägga till hjälpverbet do)

Esperanto[redigera]

Formellt subjekt finns inte i Esperanto. Verbet kan användas helt enkelt utan subjekt. En JA/NEJ-fråga konstrueras med hjälp av ordet ĉu. Det är ett fel att använda pronomenet ĝi som formellt subjekt.

  • "Pluvas." -- "Det regnar."
  • "Ĉu pluvas?" -- "Regnar det?"
  • "Ĝi pluvas." (fel)

Ryska[redigera]

Ryska verb där opersonliga användningsfall förekommer (kategori) har inget synligt subjekt, men böjs i neutrum singular. För exempelvis verbet приходиться i den opersonliga betydelsen "få lov att, vara tvungen" används enbart böjningsformerna прихо́дится (får lov att) och приходи́лось (fick lov att). Den person som avses sätts i dativ (till exempel мне).

Frasen "det regnar" använder ett opersonligt verb på svenska, men inte på ryska (идёт дождь). Regnet (дождь, maskulint) är subjekt, vilket märks i preteritum där det heter дождь шёл (regnet föll) böjt i maskulinum efter subjektet, inte i neutrum.