Appendix:Grammatik/Stark böjning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök
Testsida
Detta är i första hand tänkt som en konceptsida, som ska visa på hur man skulle kunna skapa hjälpsidor som länkas från böjningsmallarna, och därmed förklara de grammatiska begrepp som används - de kan trots allt vara ganska kryptiska för den som inte är insatt. Tillsvidare, ta informationen på sidorna med en stor nypa salt, och jämför med vad wikipedia har att säga. Denna information är än så länge mycket långt från att vara fullständig.
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
Starka verb

Verb[redigera]

Hos verb, framförallt i germanska språk, är stark böjning ett fenomen hos en viss grupp av verb, kallade starka verb, där verbets stam i vissa böjningsformer byter vokal, ofta i stället för att förses med ändelse.

  • Exempel: bryta - bröt - brutit (svenska).
sing - sang - sung (engelska)
nehmen - nahm - (nähme) - genommen (tyska).

Denna vokalväxling kallas avljud, vilket betyder att bildningsmönstret är mycket gammalt. I svenskan har de starka verben normalt supinumändelsen -it.

I urgermanskan böjdes normalt de intransitiva verben starkt, medan de transitiva verben (de som kunde ha ackusativobjekt) böjdes svagt, utan vokalförändringar men med en särskild ändelse i preteritum. I de moderna germanska språken är inte denna uppdelning konsekvent, eftersom många verb har tillkommit, och en del av de gamla verben har bytt från stark till svag böjning eller tvärtom. En del verb har i dag blandad böjning, så att vissa former böjs starkt och andra svagt.

Adjektiv[redigera]

Stark böjning är ett böjningsmönster hos adjektiv i många germanska språk, som oftast används när adjektivets huvudord inte bestäms av ett pronomen med en liknande böjning. Formerna används litet olika i olika moderna språk, och den moderna engelskan har ingen sådan adjektivböjning alls. En del moderna svenska språkläror föredrar att kalla den här formen för obestämd, eftersom den ofta förekommer när huvudordet är ett substantiv i obestämd form.

Tyska[redigera]

I modern tyska används stark böjning då ett attributivt adjektiv inte föregås av någon böjd artikel. Adjektivet får då en ändelse som påminner om artikeln. Däremot används numera inte denna böjning för adjektiv som utgör predikatsfyllnad av de flesta talarna. Se även svag böjning och blandad böjning.

  • Exempel: junger Mann = ung man. (Jämför der junge Mann med ein junger Mann ="den unge mannen" resp. "en ung man", där -er är den starka böjningsändelsen. Däremot böjs inte jung inte i någon av meningarna ein Mann ist jung och der Mann ist jung ="en man är ung" resp. "mannen är ung".)