Diskussion:dicere

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Hur ska vi göra här med vilken form som ska vara uppslagsform, dicere (infinitiven) eller dico? Av tradition är uppslagsformen för latin och klassisk grekiska första person presens indikativ (vet inte riktigt hur det är med motivet bakom detta). De flesta artiklarna här (det är inte så många än) verkar ligga under presensformen. (En sak att tänka på när man skapar artiklar under första person presens är förresten att översättningen också rimligen ska stå i första person presens.) /Fenix 5 november 2009 kl. 20.28 (CET)[svara]

Vi har diskuterat just detta tidigare, men för japanska (tror det var Moberg och jag, för han har nämligen skrivit en specifik del av stilguiden som gäller japanska [Wiktionary:Stilguide/Japanska]). Jag minns att vi konstaterade att Wiktionary bör ta hänsyn till vad "grundformen" för det aktuella språket anses vara och presentera ordet i sin grundform som huvuduppslag och infinitivformen som ett böjningsuppslag. På definitionsraden är det rimligt som du säger att motsvarande form anges (dico = jag [säga|säger], dicere = {böjning|la|verb|dico}). På svenska uppslag med exempelvis latin och japanska minns jag inte om vi kom fram till någon lösning vad gäller översättningsavsnittet. Frågan är om man inte här också ska ange "grundformen" för respektive språk. Men det bör ju samtidigt markeras att det just är en annan form som anges, för att inte vara vilseledande. Hur gör traditionella ordböcker i latin/klassisk grekiska/japanska? (En kommentar om att formen på översättningen är en annan borde kunna läggas till med bot, om man kan utgå ifrån att de översättningar läggs till alltid ges just i "grundformen" och inte i infinitiv. Det beror alltså på.). ~ Dodde 6 november 2009 kl. 01.46 (CET)[svara]
Precis som översättningen från latin till svenska bör göras på samma form bör vi ju översätta den svenska formen med motsvarande latinska. Norstedts (och även äldre ordböcker) gör på detta sätt, alltså översätter svenskt infinitiv med den latinska infinitivformen för svensk-latinsk, men listar den latinska presensformen som uppslagsord i latinsk-svensk. Kanske kunde man länka det från översättningarna som [[dico|dicere]], så att länken går till huvuduppslaget, men jag vet inte hur man skulle lösa det med översättningsmallen. /Fenix 10 november 2009 kl. 18.49 (CET)[svara]
Om detta är hur det brukar göras, så tycker jag det vore bra om vi följde den traditionen, eftersom det också blir enklast strukturmässigt. Av mallinstruktionerna till {{ö}} framgår att man kan skilja på vad som skrivs ut och vad som länkas. {{ö|la|decire|text=dico|språk=latin}} blir syntaxen. Språkparametern läggs till automatiskt med bot. och jag ser ingen anledning till att boten inte skulle kunna få det rätt även om användaren bara skriver [dico|decire], åtminstone nu sedan det är känt hur översättningen ska ske. Frågan är om detta är det tydligaste alternativet. Man kunde förstås få boten att fixa till så att det blir [dico|decire (dico)] också för att göra detta extra tydligt. ~ Dodde 10 november 2009 kl. 23.12 (CET)[svara]
Det låter som en bra lösning. Men Dodde, borde det inte vara {{ö|la|dico|text=decire|språk=latin}}? "85" 10 november 2009 kl. 23.29 (CET)[svara]
Jo, det ska det förstås! :P ~ Dodde 11 november 2009 kl. 02.44 (CET)[svara]
På grund av krångligheter med sätten som diskuterats ovan har en enklare väg valts, se Wiktionary:Stilguide/Latin‎ som nu har nu lagts till. ~ Dodde (diskussion) 23 november 2017 kl. 00.45 (CET)[svara]