Diskussion:fara
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Används någonsin ordet "håga" ensamt? Är det i såna fall en sammansättning och inte ett besläktat ord?
Jag funderar på om det skulle ha att göra med "håg"? Dvs, en fara som (ännu) bara finns i hågen :P </vildgissning> \Mike 9 oktober 2009 kl. 16.59 (CEST)
- Håga är dialektalt för att ha i hågen, dvs att minnas. Jag har hittat gamla belägg från talare från Ärtemark, Dalsland och vet även att jag och min släkt (från Bjärke härad, mellan Alingsås och Trollhättan) har detta i vårt ordförråd (uttalat "hâga, â = blandning mellan a och ö). Enligt SAOL finns verbet hågsa med anmärkningarna provinsiellt och finlandssvenska. På norska finns något föråldrade hågse med samma betydelse. Svenji ♥ 9 februari 2010 kl. 16.37 (CET)
- Fast det där är ju verb? Helst vill vi väl ha ett substantiv håga för att det ska fungera som efterled i farhåga? Ever wonder 9 februari 2010 kl. 17.14 (CET)
- Håga är dialektalt för att ha i hågen, dvs att minnas. Jag har hittat gamla belägg från talare från Ärtemark, Dalsland och vet även att jag och min släkt (från Bjärke härad, mellan Alingsås och Trollhättan) har detta i vårt ordförråd (uttalat "hâga, â = blandning mellan a och ö). Enligt SAOL finns verbet hågsa med anmärkningarna provinsiellt och finlandssvenska. På norska finns något föråldrade hågse med samma betydelse. Svenji ♥ 9 februari 2010 kl. 16.37 (CET)