Diskussion:kröka

{{fakta|definition 1: måste göremålet vara styvt? "vattenstrålen kröker sig". Ifrågasätter följdaktligen definition 2, har den inte dels fel form, kan vad som menas med den inte rymmas av definition 1?}}

1:an är måhända inte fullständig - vad jag tänker på är att "kröker" man något behåller det sin form efteråt (vattenstrålen lär inte räta ut sig den heller, vilket du förstås har en poäng i, men exemplet du ger hör till det intransitiva fallet, som täcks av definition 2) medan om man "böjer" något kan det mycket väl gå tillbaka till ursprungsläget efteråt. Därav min omedelbara tanke på "styvhet". När det gäller skillnad mellan 1 och 2 är det väl om jag förstått saken rätt skillnaden att det första är transitivt och det andra intransitivt, vilket indikerar att de inte minst av översättningsskäl med all sannolikhet kommer vara en fördel om de har varsin definition. Vad som menas med att den skulle ha "fel form" förstår jag dock inte riktigt... \Mike 25 mars 2007 kl. 17.39 (CEST)

Ok, kan se en viss skillnad i användning mellan 1 och 2. Men ang def 32 och formen. Verb är något man gör, inte något man har, åtminstone inte om det man har är ett substantiv. Vägen kröker sig om vägen har en krök eller om det är en krök på vägen. Jag kan kamma mig om jag har en kam. Men "kamma" betyder ju inte "ha en kam". Att vägen kröker sig är inte samma form som att vägen har en krök. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det och vet inte om mitt exempel var relevant. Det känns bara inte riktigt rätt. ~ Dodde 25 mars 2007 kl. 17.53 (CEST)

Anser du att det även vore fel att definiera verbet "insjukna" som "(att) få en sjukdom"? Det tycker jag vara ett mer relevant exempel, även om detta senare är en beskrivning av att få (ytterligare) en egenskap, medan definition 2 här handlar om att "ha" en egenskap. Spontant känns det som att "kamma" är ett exempel på att utföra en handling, och därmed ganska väsensskilt från "kröka" (def 2), "insjukna" eller "vakna" som handlar om att ha, få respektive byta ut en egenskap. Man kan f.ö. jämföra med wp:s definition av verb:

"Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd o.dyl.".

Du skriver också att "inte något man har, åtminstone inte om det man har är ett substantiv" - ursäkta frågan, men vad kan man "ha" förutom något substantiv? Nej, jag tycker inte ditt argument håller. \Mike 25 mars 2007 kl. 18.16 (CEST)

Skulle förstås också kunna lägga till att det ju är väldigt vanligt, att man kan definiera adjektiv som att något "har <lämpligt substantiv>" (ex. tung = har /stor/ tyngd), eller saknar något givet substantiv (ex. massiv = saknar hålrum) så varför det hela skulle vara omöjligt just när det gäller verbdefinitioner har jag svårt att förstå... \M

"insjukna" = "bli sjuk" hellre än "få en sjukdom". Jag antar att man kan vara sjuk utan att ha en sjukdom, men jag är inte säker på förhållandet orden emellan. Verb som handlingar, skeenden, processer... här händer det något. Att ha en krök är ju snarare statiskt på ett sätt som inte är typiskt för verb. Så att "tillstånd" finns med där förstår jag inte. Praktiskt exempel? Tillstånd förknippar jag mer med substantiv. Man skulle kunna säga att "glädje" ungefär är ett "tillstånd av lycka", jag har dock svårt att hitta verb som definieras som ett tillstånd snarare än en handling, ett skeende eller en process/förändring. Möjligen kan tillstånd fungera om man avser ett tillstånd som i sig innebär en process/förändring. Sjukdom till exempel. En krök besitter dock inte den egenskapen av förändring.

Så skulle det vara omöjligt för verbdefinitioner att använda formen "ha substantiv"? Jag vet inte. I detta fallet känns det bara konstigt. Och jag kan inte påminna mig om något annat fall då jag har sett det. Men det är svårt att föra en diskussion om bara ett exempel. "jag tycker det låter utmärkt" mot "jag tycker det låter konstigt" blir inte så betydelsefullt om det inte ställs i relation till andra liknande exempel. Men om det inte går att hitta fler exempel av formen "ha <substantiv>" som rimligen definierar ett verb, så är det rimligtvis också så att definition 2 inte heller har rätt form. ~ Dodde 25 mars 2007 kl. 23.35 (CEST)

Måste en "handling/skeende/process" äga rum för att man ska ha med ett verb att göra? Då förstår jag inte hur "sova" kan vara ett verb. Är det en handling? Kanske det... Är "vara" ett verb som beskriver "handling/skeende/process"? "Existera"? (Och skulle inte det kunna definieras som "ha en existens", bortsett från cirkeldefinitionsfaran?) "Veta" och "känna till" (=ha kunskap)? "Rasta" (=ha, eller ta, rast)? Nå, ska sova nu, men ska fundera (=ha funderingar) på fler exempel tills i morgon bitti. \Mike 25 mars 2007 kl. 23.55 (CEST)

ha diarré, ha befogenhet, ha problem, ha förhållande med är alla fyra varsitt verb på japanska, "ha" är ett verb så det är klart att "ha + annat ord" kan vara ett verb. -Moberg 13 januari 2008 kl. 14.39 (CET)

(Såg att jag missade Mikes kommentar för närapå ett år sedan): Sova är väl en handling. Sova är något man gör. Man sover. Likaså vara och existera. Kanske orden inte är exempel på de mest aktiva verben. Jag har sett nånstans en tabell med närmare 10 olika egenskaper där uppfyllandet av samtliga utgör det mest typiska verbet. Jag vet inte om det finns nån exakt gräns, men hjälpverben uppfyller ett mindre antal av dessa och fungerar som hjälpverb inte fullt ut på samma sätt som de typiska verben. Det finns verb som befinner sig i gränslandet mellan verb och hjälpverb. Skulle tro att ex.vis. "bruka" är ett sådant. "Jag brukar sola mig". Där har ju bruka lite av en hjälpverbsfunktion kan man väl säga? Veta i betydelsen känna till = ha kunskap om. (- Jorden är rund. - Jag vet!), medan jag kanske skulle välja att beskriva den vanligare betydelsen med ett adjektiv: "vara övertygad (om)". Rasta = ta rast, men är tveksam till "ha rast". "Var ska vi rasta/ta rast på vägen till semesterstugan?". "Ha rast" som i skolan mellan två lektioner, skulle jag inte översätta med "vi rastar". Fortfarande känner jag inte att jag fått ett bra exempel på "ha + substantiv" som en definition på ett verb, men jag håller dörren öppen. ~ Dodde 13 januari 2008 kl. 17.41 (CET)

Angående dina exempel Moberg. Det är tänkbart att man kan kalla "ha <substantiv>" för verb av anledningen du anger, i de fall de existerar. Definitionen för vad som är verb kanske främst är anpassat för svenska verb och dessa japanska exempel hamnar då lite utanför, just betydelsemässigt. Men kanske är det så att det bara är väldigt sällsynt att svenska verb kan förklaras korrekt med "ha <substantiv>" och att dessa betydelser lätt inte tas med i definitionen. Du gav mig några exempel på chatten precis: "ha sex" vilket är det första relevanta för svenskans del som jag kan se här. Ångra = "ha en känsla av ånger". Orka = "ha ork". Ja, det kanske inte behöver vara fel att beskriva ett verb med "ha <substantiv>" även om det är relativt ovanligt i svenskan och att det ofta finns mer korrekta sätt att beskriva verb. Jag hävdar dock fortfarande att definition 2 inte är korrekt beskriven med den här formen. ~ Dodde 13 januari 2008 kl. 17.41 (CET)

Har ändrat definition 1 och 2 nu. Bättre? ~ Dodde 13 januari 2008 kl. 18.41 (CET)