Diskussion:laughing

På engelska wiktionary är detta ett verb. Jag kan inte kalla det svenska ordet "skrattande" skulle jag inte kalla ett adjektiv. "85" 29 maj 2008 kl. 17.50 (CEST)

Med uppdelningen mellan svenska verbformen supinum och presensparticipet (som närmare är att betrakta som ett adjektiv), så är det rimligt med strukturen vi har att presentera engelskans -ing-former dels under verbrubriken som en böjningsform, och dels under adjektivrubriken som självständigt adjektiv. Blandade förstås ihop presensparticipet med perfektparticipet. Med presensparticipet har ju inte supinum något med att göra. Så ja, jag håller med om att adjektivrubriken är den vi ska använda. ~ Dodde 29 maj 2008 kl. 17.56 (CEST)

Njaaaa.... nu kommer jag här och lägger mig i igen... det lilla jag har läst om detta, är att det ses som en verbform, men som kan användas som adjektiv. Att vi på svenska gjort så att vi klassat perfektparticipet som adjektiv, var väl att vi konstaterade att det annars hade fått en egen böjningstabell trots att det stått som en böjningsform. Jag minns inte om vi sagt att vi ska rubricera även (de svenska) presensparticipen som adjektiv eller ej? De böjs ju förstås aldrig... \Mike 29 maj 2008 kl. 18.03 (CEST)

Jag har ingenting emot att räkna detta ord som en verbform, men däremot kan väl inte "skrattande" vara en verbform. Är inte particip egentligen adjektiv som avletts från verb? "85" 29 maj 2008 kl. 18.22 (CEST)

Kul att du "lägger dig i" :). Hur som helst. Vad som ses som och vad som är, beror väl på hur man ser det och vem som gör bedömningen och även i vilket sammanhang som bedömningen görs. Åtminstone med Wiktionary som utgångspunkt anser jag precis som ÅttioFem att bedömningen som mest passar in på projektet är att hantera participformer såsom rena adjektivavledningar till verbet. Det är sedan, skulle jag tro, knappast en kontroversiell inställning. Även NEO anger exempelvis participen förlovad, förlorad och sökt, krystad och oförstående som adjektiv (det sista presensparticip). Anledningen till att vi betecknar dem som adjektiv är ju inte en praktisk sak för att vi inte ska ha böjningsmallar i böjningsartiklar, utan helt enkelt att participen har en adjektivfunktion i språket. För detta gäller ju detsamma oavsett om orden i sig är komparabla eller inte, och om de är perfektparticip eller presensparticip. Att förenklingar görs i andra sammanhang kan det förstås finnas anledningar till, men för Wiktionarys del med många olika språk och översättningar mellan dessa, är det mest rimligt att utgå ifrån funktionen i språket, anser jag, och inte att stavningar råkar sammanfalla eller att betydelser råkar överensstämma ganska väl trots olika funktioner i språket. Vi har exempelvis de engelska perfektparticipen där motsvarande förenkling har skett. För svenskspråkiga Wiktionarys del anser jag att de engelska perfektparticipen bör uppdelas dels som en "supinum"-verbform och dels som ett adjektiv (hur vi gör detta tydligt i artiklarna diskuterar vi ju just nu). Sen har vi ju i många fall en substantivierad form som också sammanfaller med stavningen för presensparticipen. Detta har vi inte diskuterat särskilt ingående ännu, men nog är det väl rimligt att även kunna presentera dessa under substantivrubriken.

Åttiofem, hur menar du att laughing kan fungera som verbform? Jag kan bara komma på adjektivanvändning. ~ Dodde 30 maj 2008 kl. 11.23 (CEST)

Det är (även) en verbform: "I was laughing." /Jiiimbooh 30 maj 2008 kl. 17.05 (CEST)

Jag var kanske otydlig med vad jag skrev. Jag menade att jag hellre skulle kalla 'laughing' för verbform än 'skrattande'. Dock skulla jag alltid säga adjektiv till båda. Jiiimboh, skulle inte "I was laughing." översättad till "Jag var skrattande." om man gjorde en bokstavlig översättning? "85" 30 maj 2008 kl. 20.18 (CEST)

Ja det är sant, båda. Både "I laughed" och "I was laughing" översätts med "jag skrattade" i svenskan. Uppenbarligen är "laughing" förutom adjektiv även en verbform i engelskan, medan "skrattande" inte är en verbform i svenskan, utan endast ett adjektiv. Under adjektivrubriken kan man översätta med "skrattande", medan man under verbrubriken kan hänvisa till grundformen för verbet. ~ Dodde 30 maj 2008 kl. 22.43 (CEST)

85, engelskan har ju ofta en böjningsform av be (är) före verben: "I am laughing" (bokst "jag är skrattande" = "jag skrattar"). /Jiiimbooh 31 maj 2008 kl. 00.04 (CEST)

Jo Jiiimbooh, men det gör inte ordet mer till en verbform, tycker jag. Om man på svenska skulle använda uttrycket "Jag är skrattande" i stället för "Jag skrattar." så skulle jag fortfarande kalla det för et adjektiv. "85" 31 maj 2008 kl. 08.23 (CEST)

Det är väl så att "be + presensparticip" är en verbform. Och frågan är om presensparticipet i sig då också är en verbform. Jag kanske hade fel, om man tänker så, och att "laughing" då endast är en adjektiv? ~ Dodde 31 maj 2008 kl. 10.39 (CEST)