Diskussion:le

Ska vi inte skriva ut namnet på tempusformerna för verb?

• presens: ler
• imperfekt: log
• perfekt: har lett
• pluskvamperfekt: hade lett
• futurum: ska le
• futurum preteriti: skulle le
• futurum exaktum: kommer att ha lett
• futurum exaktum preteriti: skulle ha lett
• infinitiv: le
• supinum: lett

Komparativformerna för adjektiv?

• positiv: få
• komparativ: färre
• superlativ: färst

Numerus och bestämd / obestämd form för substantiv?

• singular, obestämd form: boll
• plural, obestämd form: bollar
• singular, bestämd form: bollen
• plural, bestämd form: bollarna

Eller? Jag tycker det ser lite skralt ut som det är. /Djonn 3 maj 2004 kl.03.27 (UTC)

Jo, ditt förslag ser bättre ut. Go ahead! Den fjättrade ankan 3 maj 2004 kl.03.34 (UTC)

Jag såg att jag skrivit fel på tempuset perfekt. Det är ett sammansatt tempus (har lett), inte enkelt (lett). Sen har jag lagt till fler futurumformer då jag ser att du refererat till den här sidan. Listan var inte fullständig.

Men nu tar jag och gör om artikeln le. Jag lägger till tempus, modus och diates, vilket inte underlättar för artikelskapare, men ger en bild över hur det kan se ut. /Djonn 4 maj 2004 kl.02.10 (UTC)

Adjektivet

Jag misstänker (och SAOB håller med om) att det är en dialektal/talspråklig variant av "led", i den betydelse som har gett upphov till eufemismen "den lede" för djävulen. Och ja, SAOB har "le" (adj) som en hänvisning till "led" (adj). \Mike 30 januari 2010 kl. 13.44 (CET)
PS: intressant uttryck jag hittade på google: "Om nu inte Fru Fortuna tänker le mot mig istället för att vara le mot mig, för då kanske man kan slå till" [1] Dock blog, så det går inte riktigt att använda i uppslaget, tyvärr. \M

Le för skratta

Kan "le" på nutida svenska betyda skratta (eng. laugh)? Jag tycker det verkar fel, men det påstås så på engelska Wiktionary. 85.229.5.38 30 januari 2013 kl. 23.14 (CET)

”Le” betyder ursprungligen ”skratta”, jämför ”le” på danska och norska som betyder skratta (medan ”smile” är ”le”). På nutida svenska har det dock fått en betydelseskridning och betyder ”smila”. Detta är (enligt SAOB) för att ”skratta” kom som ord på 1600-talet och betydde då skratta högt och bullrande, och sedan kom att tränga ut ordet ”le” för ”skratta”, och då kom det att endast betyda ”smila” i stället. Därför kan jag tänka mig att det kan betyda skratta i äldre språk och i dialekter. Selma Lagerlöf skriver t.ex. 1899: ”Sveakungen hade lett högt.” (vilket låter som kungen måste ha skrattat), men det verkar inte vara så vanligt i modernt språkbruk åtminstone. --Lundgren8 (d · b) 31 januari 2013 kl. 11.26 (CET)

Jag vet vad det har för ursprunglig betydelse, men nu gäller svenska idag. Kanske borde det klargöras på engelska Wiktionary att användandet av "le" för "laugh" är "obsolete" eller "archaic".

85.229.5.38 1 februari 2013 kl. 19.45 (CET)

Ja, det låter rimligt, tycker jag. Annars är det nog lite vilseledande. ~ Dodde (diskussion) 4 februari 2013 kl. 19.34 (CET)