Diskussion:minimum

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Böjningar av minimum  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ minimum minimumet minimum minimumen
Genitiv minimums minimumets minimums minimumens


Nu har jag bara samlat ihop vad jag kan komma ihåg att jag set för former: det kanske finns än fler? Eller kan komma på ett bra test på antalet googel-förekomster av "mimimat" ("maximat") som inte inkluderar en stor andel "mini-mat" ("maxi-mat")?

Latinska låneord är hopplösa att böja i svenska... \Mike 10 augusti 2007 kl. 13.40 (CEST)[svara]

Det glädjer mig att du lade orden i "rätt" ordning också; jag tycker själv nämligen att "minimet" är mer korrekt än "minimumet". När jag skapade artikeln använde jag "minimet" som bestämd form, men sedan tycks någon ha ändrat till "minimumet". --Andreas Rejbrand 10 augusti 2007 kl. 14.04 (CEST)[svara]
Ordningen var faktiskt inte medveten: hade jag tänkt på att ordna dem hade jag gjort tvärtom då jag föredrar "minimumet", frånsett att det i vissa fall kan vara lite svårläst :), eftersom att det är formen som närmast ansluter till svenska språkregler. \Mike 10 augusti 2007 kl. 14.22 (CEST)[svara]
Jag ser nästan latinska låneord som en egen deklination, med regelbunden bestämd form "-et". Tänk t ex på "spektrum -> spektret". Det känns lite som om det är "barnaktig" försvenskning som orsakar formerna "spektrumet" och "minimumet". Med "barnaktig försvenskning" menar jag regelbunden försvenskning i stil med "gåade", ..., ... etc. --Andreas Rejbrand 10 augusti 2007 kl. 14.31 (CEST)[svara]
Och även där föredrar jag "spektrumet", "stadiumet" (eller "stadionet": för idrottsplatsen - misstänker att det egentligen är grekiska...), "centrumet"... Jag ser ärligt talat de -um-lösa formerna mer i stil med att använda "tatt" istället för "tagit", speciellt som de formerna inte kommer från latinet heller (vad jag vet använder inte latin suffix för bestämd form?) utan är en uppfinning som vi gjort här i svenskan. \Mike 10 augusti 2007 kl. 14.40 (CEST)[svara]
Hm... Jag säger alltid "köpcentret", "spektret", "minimet", "universet" etc. --Andreas Rejbrand 10 augusti 2007 kl. 14.55 (CEST)[svara]
Man kan nog inte sätta en regel på att böjningen av -um ord ska följa antingen de svenska eller de latinska suffixen. Båda är korrekta, men ibland "låter" den ena varianten bättre och ibland "låter" den andra varianten bättre. Vad som låter bra är väl subjektivt, men utan att lägga in värderingar är det ju möjligt att kommentera hur mycket de olika varianterna används och om språkvårdande organ eller liknande har kommenterat ordets böjning. En fördel med latinsk böjning är väl att det ofta (men inte alltid) låter snyggt och naturligt - det är väl därför formen används. En nackdel dock är att det ofta blir problem att bilda bestämd form plural med latinskt pluralsuffix. Ibland fungerar det att låta ordet behålla sin obestämda form, men ofta blir man istället tvungen att omformulera meningen. Det finns förutom -um till -a (latinsk böjning) eller nollplural (svensk böjning) även andra möjliga böjningsmönster. Man får nog därför finna sig i att beskriva dessa ord utifrån varje enskild ord och lite akta sig för att säga att den ena formen är mer eller mindre felaktig. Om det finns -um-ord som inte härstammar från latin kan det möjligen ses som felaktigt, men jag har ingen koll på om sådana ord finns och i så fall i vilken utsträckning. Kommentaren att det skulle vara barnaktigt att använda sig av svenska böjningssuffix av lånord känner jag mig dock främmande inför - det är snarare det mest naturliga enligt min mening i de fall det låter sig göras. ~ Dodde 10 augusti 2007 kl. 16.31 (CEST)[svara]
Dodde: Nja, men nu är det inte riktigt pluralen vi diskuterar, utan bestämd form singular. Vilken böjningsmodell man än använder där så är detta en svensk böjningsform, eftersom att latinet inte använder "bestämdhets-suffix". Så frågan är om man ska använda samma suffix på ord som kommer från latinet som vi gör på ord som kommer från andra språk (=helsvensk böjning), eller om vi ska använda en helt ny böjningsmodell som egentligen är tagen rakt ur det blå, utan egentligt stöd i vare sig latinsk eller svensk grammatik.
Andreas: "centret" är för mig bestämd form av "center" (neutrumvarianten) - visst, det kan ha samma betydelse som "centrum" i vissa fall, så där är det ibland svårt att inte föra samman dem.
Men visst, jag använder -um-lösa bestämda former i talspråk, men relativt sällan i skrift. Ett undantag är väl då "stadium" = del av grundskoletiden, där jag hellre säger "lågstadiet" än "lågstadiumet". Men å andra sidan: hellre "förstudiumet" än "förstudiet". \Mike 10 augusti 2007 kl. 17.02 (CEST)[svara]
(P.S. Noterar att Firefox rättstavningsfunktion är väldigt inkonsekvent i huruvida den vill ha med -um- eller inte.... :) Av exemplen hittills så påstås rätt vara: minimumet, spektrumet, stadiet, centrumet/centret, universumet, lågstadiet, förstudiet.... 3 med, 3 utan och 1 obestämt.)
(Och jo, stadion (στάδιον) är (gammel)grekiska, som vi dels verkar ha lånat in direkt, dels har det gått via latinet som använde stavningen stadium och är nu på väg in i svenskan en andra gång (via engelskan?)) \Mike 10 augusti 2007 kl. 17.17 (CEST)[svara]
Ja, det är det jag menade, att någon enhetlig böjningsmodell är svår att använda sig av eftersom det skiljer sig - vad gäller plural. Vad gäller bestämd form singular verkar det endast finnas stöd för att använda ändelsen -et för de -um-ord som låter sig pluralböjas med -er. neutrum - neutret - neutrer, maskulinum - maskulinet - maskuliner, centrum - centret - centrer, spektrum - spektret - spektrer, passivum - passivet - passiver, medium - mediet - medier, stadium - stadiet - stadier m.fl. (funkar dessutom med -um - -umet - -um/-a). Däremot verkar -et inte funkera för den uppsjö av ord som inte pluralböjs med -er: universum, serum, singum, visum, forum, kvantum, ultimatum, m.fl. De enda undantag jag kan komma på är mininum/minimet och maximum/maximet. För -um-ord utan pluralböjning med -er verkar det finnas stöd för att även helt strunta i bestämdhetssuffix och behålla obestämd form. Detta tycker jag personligen låter helt knasigt och om det endast är accepterat i skrift eller även i tal vet jag inte, ej heller hur ofta detta sätt att skriva används. Samma acceptans finns även för exempelvis beige och orange. "De beige byxorna och den orange tröjan." I mina öron låter och ser detta lika tokigt ut det. ~ Dodde 10 augusti 2007 kl. 17.23 (CEST)[svara]
Kan inte hitta stöd för formerna minimat(s) för bestämd form singular och inte stöd för miniman(s) för bestämd form plural, däremot resterande + ett par till som jag lagt in i artikeln. ~ Dodde 10 augusti 2007 kl. 18.26 (CEST)[svara]
Minimat: [1], [2], [3], [4], [5] .... Ok, när det gäller "miniman" så använder [6], [7] samt [8] alla i det ordet i obestämd(!) form plural. (Hmm, några av de texterna skulle jag vilja gå fram med rödpennan i...:| ) \Mike 10 augusti 2007 kl. 21.26 (CEST)[svara]
Ja, med tanke på hur många regler det finns att hålla reda på är det inte konstigt om även andra varianter än de accepterade råkar användas "mot bättre vetande". Vad jag undrar är om det finns stöd för dessa former ur språkvetenskapligt perspektiv? Kan mönstret återfinnas för fler ord osv? (för att inte acceptera felstavningar bara för att de förekommer) ~ Dodde 11 augusti 2007 kl. 05.53 (CEST)[svara]