Diskussion:två

"Tvagning" är avledning av verbet "två" eftersom båda är belagda sen fornsvensk tid medan "tvaga" inte är belagt förrän 1640.

Källa: Nationalencyklopedins ordbok, artiklar två, tvaga, tvagning.

Peter ^Isotalo 25 juni 2006 kl.18.19 (UTC)

Avledningar bildas genom avledningsaffix läggs till ordet det avleds ifrån. Tvagning är en avledning av tvaga, inte av två. Om tvaga kommer från två på annat sätt så kallas det inte avledning. Dodde 26 juni 2006 kl.08.41 (UTC)

Dodde, som Peter skriver så anger NE:s ordbok relationen mellan orden som att två är det äldsta belagda, med alternativa böjningsmönster: tvådde, tvått, tvådd och tvådde, tvagit, tvagen. Dessa senare former har sedan via dialektal inverkan "standardiserats" som grundform tvaga. Avledningen 'tvagning' är alltså belagd innan denna senare bildning tvaga och måste betraktas som en avledning med samma ljudförändringar som skett i vissa böjningsformer. I a f om man skall tro NE:s ordbok, och då ju SAOB ännu ej kommit till två, så är det väl den mest tillförlitliga källa vi har.--sanna 26 juni 2006 kl.11.56 (UTC)

Så tvaga är besläktat med två, och tvaga härstammar från två... Det är entydigt. Men det är inte samma sak som att det handlar om en avledning. Det jag har läst om avledningar på ett flertal ställen, bl annat NE's ordbok "avledning, en typ av ordbildning vid vilken nya ord(stammar) bildas genom tillägg av affix" är att man syftar på ordstamsförändringar med hjälp av avledningsaffix samt ordgruppsavledningar som avleds från en sammansättning som inte kan fungera självständigt utan bara som en grupp av ord. Att avledning skulle vara lika med släktskap har jag inte sett någonstans, och jag har letat, men du får gärna visa en källa för detta. Dodde 2 juli 2006 kl.15.58 (UTC)

Eftersom ingen verkar kunna komma med något bra svar varför reglerna skulle vara annorlunda i det här fallet så återställer jag artikeln till att inte innehålla tvagning som avledning till två. Dodde 21 juli 2006 kl.10.56 (UTC)

För att förtydliga vad jag sagt ovan (och detta är det sista jag skriver i ärendet under sommaren, om otydligheter kvarstår får de vänta tills absolut tidigast slutet av augusti).

Enligt NEO så är två belagt sedan före 1520, tvagning sedan 1526. tvaga listar enbart NEO som substantiv (en viska) och anger enbart som belagt sedan 1640. Verbet tvaga finns alls inte nämnt.

Verbet två anges ha två alternativa böjningsmönster:

1. två tvådde tvått tvådd tvådda
2. två tvådde tvagit tvagen tvagna

Emm har alltså tvagning avletts från preteritumstammen tvag- med det vanliga substantiverande avledningssuffixet -ning. Då vi inte listar preteritumstammar separat, utan dessa kan sägas behandlas på respektive grundords uppslag, så är det emm inte orimligt att lista tvagning som en avledning av två.

Dodd har hävdat att tvagning inte kan anses vara en avledning av två eftersom det inte är en avledning av presensstammen, jag håller alltså inte med om denna slutledning, men den kan naturligtvis diskuteras, då som allmänt hållen diskussion på Bybrunnen, och denna diskussion kommer åtminstone jag inte att delta i förrän efter sommaren.--sanna 21 juli 2006 kl.11.49 (UTC)

Håller med om din analys, att tvagning förmodligen är en avledning av den oregelbundna av de två preteritumstammarna supinumstammarna som anges av verbet två, om vi utgår ifrån NE:s ordbok. Jag anser väl generellt att avledningar bara ska listas om de är avledningar av uppslagsordets stam, inte av stammar som förekommer i böjningsformer. Det finns ingen diskussion ännu om ifall även "andrahandsavledningar" ska listas under avledningar, men det vore rimligt tycker jag att om man ändå väljer att ta med "andrahandsavledningar" så bör det framgå att det är en avledning av en annan stam än den som uppslagsordet innehåller. Mer komplicerade utläggningar skulle kunna föras fram under etymologi-rubriken. Dodde 21 juli 2006 kl.12.11 (UTC)