Ekel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av Ekel 1.
maskulinum Oräknebart
Nominativ der Ekel
Genitiv des Ekels
Dativ dem Ekel
Ackusativ den Ekel
Böjningar av Ekel 2.
neutrum Singular Plural
Nominativ das Ekel die Ekel
Genitiv des Ekels der Ekel
Dativ dem Ekel den Ekeln
Ackusativ das Ekel die Ekel

Ekel 1. m 2. n

  1. (känslor) äckel, leda, vämjelse, stark känsla av avsky
    Synonymer: Abscheu
    Sammansättningar: ekelhaft
  2. äckel - avskyvärd person
    Synonymer: Dreckskerl, Scheusal, Widerling