Inge

Se även inge.

Svenska

Substantiv

Böjningar av Inge
utrum	Singular
Nominativ	Inge
Genitiv	Inges

Inge

1. ett könsneutralt förnamn, dock vanligast som mansnamn i Sverige och Norge

   Varianter: Inga, Inger (som kvinnonamn); Yngve (som mansnamn)

   Etymologi: Bildat av gudanamnet Ing. Ursprungligen en kortform av namn med förleden Ing- som Ingemar, Ingvar, Ingolf, Ingeborg och Ingrid.

Bokmål

Substantiv

Böjningar av Inge
	Singular
Nominativ	Inge
Genitiv	Inges

Inge

1. ett förnamn

Danska

Substantiv

Böjningar av Inge
utrum	Singular
Nominativ	Inge
Genitiv	Inges

Inge

1. ett förnamn; vanligast som kvinnonamn i Danmark

   Varianter: Inga, Ingo

Estniska

Substantiv

Inge

1. ett kvinnonamn

Tyska

Substantiv

Inge

1. ett kvinnonamn

   Varianter: Inga

   Besläktade ord: Ingo