Måne

Se även måne.

Svenska

Substantiv

Böjningar av Måne
utrum	Singular
Nominativ	Måne
Genitiv	Månes

Måne u

1. (nordisk mytologi) en skön och vacker asagud inom nordisk mytologi som jagas fram över himlavalvet, son till Mundilfare och Natt och bror till Sol

   Etymologi: Av fornnordiska Máni.

Översättningar

en skön och vacker asagud inom nordisk mytologi som jagas fram över himlavalvet, son till Mundilfare och Natt och bror till Sol

• bokmål: Måne ^(no) m
• danska: Måne u
• fornnordiska: Máni m
• isländska: Máni ^(is) m
• nynorska: Måne m
• tyska: Mani