Moduldiskussion:sv-verb

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

För framtiden[redigera]

Jag tänker bara lägga till alla böjningsmönster till den framtida modulen (är som vanligt lite ivrig, och kände för att skynda på det hela en aning). Om ni ser några fel korrigera gärna! Är inte så jätteinsatt i wikitables heller så jag kopierade bara Nummer 8589869056:s tabell på Bybrunnen. Fixa gärna till tabellen också så det inte behöver stå "barabaraförplatsinfinitiv" för att ändelserna ska få plats.

Svaga verb[redigera]

Böjningsmönster för presensändelse -ar
infinitiv presens preteritum supinum imperativ presensparticip perfektparticip exempel
-a +r +de +t +− +nde, +ndes +d alla verb med detta böjningsmönster
Böjningsmönster för presensändelse -er
infinitiv presens preteritum supinum imperativ presensparticip perfektparticip exempel
-<b, g, j, l, m, v>a −1+er −1+de −1+t −1 +nde, +ndes −1+d viga, höja, mala, gräma, häva
-ra −1 −1+de −1+t −1 +nde, +ndes −1+d röra, köra
-<vokal>da −1+er −1+de −2+tt −1 +nde, +ndes −1+d späda, pryda
-dda −1+er −1+e −3+tt −1 +nde, +ndes −1
-<konsonant utom d>da, -nna, fva, -mma −1+er −2+de −2+t −1 +nde, +ndes −2+d vända, känna, lefva, skämma
-<c, f, k, n, p, s, t, x, z>a −1+er −1+te −1+t −1 +nde, +ndes −1+t söka, kröna, köpa, fräsa, fräta, växa
-<vokal>ta −1+er −1+te −1+t −1 +nde, +ndes −1+d väta
-<konsonant>ta −1+er −1+e −1 −1 +nde, +ndes −1 sprätta, välta
Böjningsmönster för presensändelse -r
binfinitiv presens preteritum supinum imperativ presensparticip perfektparticip exempel
-<vokal> +r +dde +tt +− +ende, +endes +dd avsky, ro, spå

Angående verb som slutar på -s (deponentiella eller reciproka verb) kan man skriva något skript som tar bort s:et, kikar med övriga böjningsmönster och sedan lägger till s:et igen efter ändelsen?

"Regelbundna" starka verb[redigera]

Böjningsmönster för första avljudsklassens verb
infinitiv presens preteritum supinum imperativ presensparticip perfektparticip exempel
-i<konsonant>a −1+er −3+e<konsonant> −1+it −1 +nde, +ndes −1+en Kategori:Svenska/Första avljudsklassens verb
-ifva −1+er −4+ef −1+it −2 +nde, +ndes −1+en Kategori:Svenska/Första avljudsklassens verb
Böjningsmönster för andra avljudsklassens verb
infinitiv presens preteritum supinum imperativ presensparticip perfektparticip exempel
-<u, y><konsonant>a −1+er −3+ö<konsonant> −1+it −1 +nde, +ndes −3+<konsonant(er)>en Kategori:Svenska/Andra avljudsklassens verb
-<u, y>fva −1+er −4+öf −1+it −2 +nde, +ndes −4+ufven Kategori:Svenska/Andra avljudsklassens verb
Böjningsmönster för tredje avljudsklassens verb
infinitiv presens preteritum supinum imperativ presensparticip perfektparticip exempel
-ä<konsonant>a −1+er −3+a<konsonant> −3+u<konsonant>it −1 +nde, +ndes −3+u<konsonant>en Kategori:Svenska/Tredje avljudsklassens verb
-ära −1 −3+ar −3+urit −1 +nde, +ndes −3+uren Kategori:Svenska/Tredje avljudsklassens verb
Böjningsmönster för fjärde avljudsklassens verb
infinitiv presens preteritum supinum imperativ presensparticip perfektparticip exempel
-i<konsonanter>a −1+er −4+a<konsonanter> −4+u<konsonanter>it −1 +nde, +ndes −4+u<konsonanter>en Kategori:Svenska/Fjärde avljudsklassens verb
-imma −1+er −4+am −4+ummit −1 +nde, +ndes −4+ummen Kategori:Svenska/Fjärde avljudsklassens verb
Böjningsmönster för sjätte avljudsklassens verb
infinitiv presens preteritum supinum imperativ presensparticip perfektparticip exempel
-ära −1 −3+or −3+urit −1 +nde, +ndes −3+uren Kategori:Svenska/Sjätte avljudsklassens verb
-a<konsonant (inte r)>a −1+er −3+o<konsonant (inte r)> −1+it −1 +nde, +ndes −1+en Kategori:Svenska/Sjätte avljudsklassens verb
-ara −1 −3+or −1+it −1 +nde, +ndes −1+en Kategori:Svenska/Sjätte avljudsklassens verb
Böjningsmönster för sjunde avljudsklassens verb
infinitiv presens preteritum supinum imperativ presensparticip perfektparticip exempel
-åta −1+er −3+ät −1+it −1 +nde, +ndes −1+en Kategori:Svenska/Sjunde avljudsklassens verb
-<a, å>lla −1 −4+öll −1+it −1 +nde, +ndes −1+en Kategori:Svenska/Sjunde avljudsklassens verb

Not: Starka verb som inleds med skj-, stj- eller gj- får ett j-bortfall i preteritum. Dessa verb är som följer: skjuva, skjuta, stjäla, stjälpa, gjuta.

Oregelbundna verb[redigera]

Se Användare:Jonteemil/Oregelbundna verb.Jonteemil (diskussion) 25 april 2017 kl. 12.25 (CEST)[svara]

Super, bra att ha detta nära till hands sen :) ~ Dodde (diskussion) 8 juni 2017 kl. 19.47 (CEST)[svara]

Utmärkt initiativ[redigera]

Jag tycker att vi borde redovisa konjunktivformerna i den nya mallen. Det är något som verkar efterfrågas, se t.ex. redigeringskommentaren här. d|8589869056|b 24 april 2017 kl. 13.53 (CEST)[svara]

Jag är dock rädd för att det här blir ännu en punkt där vi inte kommer överens... d|8589869056|b 24 april 2017 kl. 13.56 (CEST)[svara]
Föreslår göm-mallen: visa konjunktivformer. Dessa bör dock självklart vara valfria att lägga till. Föreslår att - skrivs om inget annat angivs.Jonteemil (diskussion) 24 april 2017 kl. 15.32 (CEST)[svara]
Föreslår göm-mallen för alla konstiga och arkaiska grejer som visa konjunktivformer eller "Not: I plural bestämd form förekom(mer) även ålderdomligt och dialektalt cyklarne". Taylor 49 (diskussion) 24 april 2017 kl. 15.36 (CEST)[svara]
Jag tycker det blir finare om konjunktiven (både aktiv och passiv) visas gömt i mallen, snarare än i notisen. Personböjning tycker jag dock inte förtjänar en plats i mallen utan då föredrar jag som det ser ut på taga.Jonteemil (diskussion) 24 april 2017 kl. 15.40 (CEST)[svara]
Dessutom har jag ännu inte sett ett verb med "...fa -> ...fer -> ...fte" böjning. Taylor 49 (diskussion) 24 april 2017 kl. 15.41 (CEST)[svara]

Jag vet men jag tog med alla konsonanter (förutom q) för hypotetiskt sett så kanske ett verb "uppkommer" i framtiden, -ba finns inte heller tror jag.Jonteemil (diskussion) 24 april 2017 kl. 15.48 (CEST)[svara]

snida är ett bra exempel på de tre huvudtyperna. Jag gillar inte ditt förslag med ännu en parameter som måste anges manuellt. Tvärtom tänkte jag ta bort pres-pass-e och låta den anges automatiskt. Om jag har förstått saken rätt är presens konjunktiv helt regelbunden. Verb som slutar på a får istället ett e (befria, befrie) medan andra verb behåller samma form (ske, ske). Preteritum konjunktiv existerar för alla verb, men det är bara de starka verben som får en distinkt konjunktivform. Dessa verb kräver i nuläget ändå manuellt arbete. För de andra verben behöver man inte ange något då formen sammanfaller med preteritum indikativ. När vi är så få deltagare måste vi göra arbetet så enkelt som möjligt.
När det gäller cyklarne så har jag föreslagit att ta bort noten då den tar för mycket plats. cyklarne får redovisas i samma ruta som cyklarna, möjligtvis gömd som standard. d|8589869056|b 24 april 2017 kl. 18.21 (CEST)[svara]
Okej, så presens konjunktiv fiska är fiske? I så fall behövs det självklart ingen parameter. Trodde nämligen konjunktiven i princip alltid var oregelbundna. Cyklarne är fine med mig också.föregående osignerade kommentar är från Jonteemil (diskussion • bidrag) 24 april 2017 kl. 17.21
Precis! :) Konjunktiv påminner lite om imperativ. Vissa verb har en distinkt form, men de flesta har det inte. I konjunktivfallet är det lite mer komplicerat eftersom det finns två tempus, men det är bara de starka verben som har en egen konjunktivform i preteritum. I övriga fall blir den formen samma som preteritum indikativ, och då behöver användaren inte veta något om hur konjunktiv fungerar. Presensformen är alltid regelbunden. Det är bara de starka verben som behöver manuell intervention. Och det är ju inte hela världen om vi påstår att preteritum konjunktiv av få är fick istället för finge. Tids nog kommer vi att uppdatera alla starka verb, om inte det görs centralt i modulen. d|8589869056|b 24 april 2017 kl. 18.49 (CEST)[svara]
8589869056, din farhåga är sann. Detta är ett kontroversiellt förslag, som också har varit uppe till diskussion tidigare och även varit på väg att aktiveras i {{sv-verb-ar}} tidigare, se bl.a. [1] och Diskussion:ta. ~ Dodde (diskussion) 25 april 2017 kl. 05.03 (CEST)[svara]
Intressant diskussion, men är invändningarna verkligen relevanta för konjunktivformerna? Att "tagom" och "tagen" inte används idag är inte samma sak som att "tage" och "toge" inte gör det. Tage är tyvärr svårsökt, men det är inte alls svårt att hitta förekomster av toge i tidningar från 2000-talet. Ett exempel om så behövs: [2] Språkbanken redovisar konjunktiv som en levande form (till skillnad från personböjningar, inklusive den inte så gamla pluralformen): [3] Jag förstår att du inte gillar att Språkbanken tar upp adjektivens genitivformer, men de har en viss auktoritet. d|8589869056|b 25 april 2017 kl. 11.12 (CEST)[svara]
När det gäller personböjningar kan vi till en början begränsa oss till starka verb. Alla dessa verb är gamla, så tidsaspekten borde inte vara ett problem. Det är också en fördel ur programmeringssynpunkt att inte behöva behandla dem i huvudmallen. Att göra en mall som kan böja svaga verb automatiskt borde vara ganska lätt i jämförelse. Dessa verb inte har så många oregelbundenheter som de starka verben (men i vissa fall kommer det ändå att vara nödvändigt att ange någon parameter). Det kan också vara meningsfullt att skippa preteritum konjunktiv för de svaga verben då den ändå sammanfaller. Då återstår alltså två frågor: Är det kontroversiell att ange presens konjunktiv (en helt regelbunden verbform) för alla verb, även nya verb som googla? Är det kontroversiellt att ange ålderdomliga böjningar för de starka verben? Om svaret är nej på båda så har vi en lösning som är väldigt praktisk åtminstone rent tekniskt. d|8589869056|b 25 april 2017 kl. 11.38 (CEST)[svara]
Jag har ingen åsikt om Språkbankens eventuella medtagande av olika former. De har säkerligen sina skäl för beslut som de tar, precis som vi har våra. Hur som helst.
Vi bör inte påstå eller insinuera något som är felaktigt. Det är nog det allt handlar om. Dels blir det knepigt om vi insinuerar att ålderdomliga former finns för moderna ord, kanske inte främst konjunktiven, men eventuellt inkluderande dem. Och var och hur drar man gränsen om man väljer att ha med formerna för vissa ord, men inte för andra. Och hur undviker vi att svårupptäckta fel smyger sig in för att någon utan tillräcklig kunskap om ålderdomliga böjningsformer lägger till böjningsmallar på uppslag? Det är inte bara att dessa former finns i en mall på böjningsuppslaget utan alla dessa böjningsformer kommer det att skapas böjningsformsuppslag för och det går inte helt att undvika risken att en besökare ska uppfatta det som att vi påstår att formerna finns eller har funnits.
Jag har inga bra svar på de frågorna, men tills de är lösta skulle jag säga att det är kontroversiellt att lägga till dem i mallarna. Jag har tyvärr inte kunskap nog om ålderdomliga former att uttrycka mig mer specifikt om detaljer om vad som bör gälla för olika konjuktivböjningar och personböjningar och vad det nu kan röra sig om för böjningsformer och vad skillnaden må vara mellan starka och mjuka verb i det här sammanhanget. Principiellt tycker jag inte att böjningsformer (typ preteritum konjunktiv) ska undvikas att redovisas bara på grund av att de sammanfaller i stavningen med någon annan böjningsform. ~ Dodde (diskussion) 26 april 2017 kl. 04.13 (CEST)[svara]
Mitt första förslag var att bara ta med konjunktivformerna, men nu när du väl nämnde diskussionen på ta så tänkte jag att det är lika bra att göra allt på en gång. Mitt arbete på Wiktionary har två genomgående principer: 1. Minimera det manuella arbetet; 2. Maximera det automatiska arbetet. Det verkar som att mycket tid har lagts på att beskriva och skapa uppslag för ålderdomliga former. Idag kan dessa former finnas lite var som helst, t.ex. under grammatik- eller användningsrubriken eller i grammatikmallen, antingen som not eller i en av rutorna. Det är varken optimalt för användare eller bottar. För att undvika att alla ska behöva hantera ålderdomliga former samt att alla ord ska ha ålderdomliga former blir denna parameter opt in, d.v.s. inget händer om man inte anger åld= eller avljud=. Och om använder väl anger någondera så måste man anta att använder har koll. Detta borde inte vara kontroversiellt. När jag sa att alla starka verb kommer att ha ålderdomliga former så menade jag på sikt. Det kommer att krävas (begränsat) manuellt arbete för att åstadkomma detta. d|8589869056|b 26 april 2017 kl. 15.50 (CEST)[svara]
Det som kan vara kontroversiellt är att visa presens konjunktiv på alla uppslag, t.ex. befrie. Men denna verbform är fortfarande halvt levande, så jag vet inte riktigt vad en manuell verifikation skulle kunna tillföra här. d|8589869056|b 26 april 2017 kl. 15.52 (CEST)[svara]
Det handlar alltså om två separata förslag, dels att redovisa ålderdomliga personböjningar i en gömbar del, inte automatiskt, och dels att visa konjunktivformen, automatiskt. Det är inte nödvändigt att göra båda, även om det är vad jag anser vore rätt. d|8589869056|b 26 april 2017 kl. 15.55 (CEST)[svara]
Jag vill också passa på att motivera varför jag tycker att detta är angeläget. Tag uppslaget taga. Där har tabellen helt fel rubriker. Med en systematisk mall skulle detta undvikas. Tag uppslaget skola. Där finns pluralformen listad utan någon sorts anmärkning. Det är vilseledande. d|8589869056|b 26 april 2017 kl. 15.57 (CEST)[svara]
När det gäller vilka uppslag som ska ha ålderdomliga former så tror jag att det kommer att ske dynamiskt. Användare kommer att gå igenom verb som antingen har levande former ("kommen och äten") eller som förekommer i texter som de stöter på ("Tagom vi plats på bänken, prövom det nya mjöd!"). d|8589869056|b 26 april 2017 kl. 16.07 (CEST)[svara]
När det gäller vilka verbformer vi ska ta med så kan vi börja med de som har nämnts i dessa diskussioner, nämligen vi-formen som slutar på -om, ni-formen som slutar på -en och de-formen som sammanfaller med infinitiv. Dessa förekommer tillräckligt ofta för att inte vara helt främmande, till skillnad från singularformerna äm och äst. Dessa kan vi kanske ta med senare, eventuellt, men vi kan börja och se om det funkar bra med pluralformerna. d|8589869056|b 26 april 2017 kl. 16.14 (CEST)[svara]
En kommentar avseende pluralformerna: Under senare tid sammanföll tredje person plural med de andra. Det vore bra att skriva något i stil med "tredje person eller alla". 84.55.98.173 26 april 2017 kl. 17.08 (CEST)[svara]

Modulen[redigera]

Hur kommer man skriva på alla verb? {{sv-verb|<presensändelse>|<eventuell avljudsklass alt. oregelbundenhet>}}. Kommer exempelvis glädja se ut så här: {{sv-verb|er|ja}}? Nu har ju inte ens modulen börjat kodas ännu så det kanske blir svårt att svara på det nu, men undrar bara.Jonteemil (diskussion) 25 april 2017 kl. 16.19 (CEST)[svara]

{{sv-verb}} skulle räcka för de verb som idag använder {{sv-verb-ar}} och {{sv-verb-r}}. {{sv-verb|er=}} skulle kunna ersätta {{sv-verb-er}}, och alla parametrar automatiseras för regelbundna verb (t.ex. skrämma utan rot, dk och pres-pass-e). Jag skulle gärna slå ihop mallarna för verbparen ta/taga, ha/hava och ge/giva. Participen skapas ju av de långa varianterna, så vi behöver ändå den informationen. Vi kan ha de korta varianter som huvuduppslag. SAOB har hava som huvuduppslag (skrevs år 1930) men redovisar de korta böjningarna där också. Det blir bara problem att försöka dela upp. T.ex. verkar det som att det var vanligt att använda kombinationen "hava" och "har". Jag har inte riktigt tänkt igenom vilka parametrar detta skulle kräva. Det är inget jag vill investera tid i innan jag vet att det inte motsätts av t.ex. @Dodde.
Slutligen en parameter för starka verb, t.ex. {{sv-verb|avljud=1}}, som låser upp massor med gömbara böjningsformer (personböjningar som tagom och tagen samt preteritum konjunktiv) och kategoriserar i rätt avljudsklass. Avljudsklassen är förhoppningsvis tillräcklig för att bestämma alla böjningsformer. Men konjunktiv borde nog inte gömmas, den är rätt vanlig idag (alltså utan personlig böjning, inte som du gjorde på taga). Om man inte har koll på sånt kan man istället ange er=. Då får man ange preteritum och supinum manuellt som idag, men man riskerar inte att skapa böjningsuppslag som man är osäker på. I det tidigare förslaget fanns också parametern åld=. Det skulle kunna användas om man vill redovisa personböjningar för svaga verb. d|8589869056|b 25 april 2017 kl. 17.30 (CEST)[svara]
Detta är ungefär hur jag tycker att vi ska redovisa verbpar som ge/giva. d|8589869056|b 25 april 2017 kl. 19.36 (CEST)[svara]
Ja, jag motsätter mig av strukturskäl :) Språkbanken har säkerligen skäl för sin struktur liksom vi har det för vår. Variantuppslag har alltid sina egna böjningsmallar som skiljer sig från huvuduppslaget. hava är ett variantuppslag till ha. Därför borde böjningstabellen för "ha" redovisas på ha och böjningstabellen för "hava" redovisas på hava. Vidare är det väl rimligt att man kan fylla i manuellt de former som ska redovisas för såna undantag som ha och hava, ta och taga.
Angående mallsyntax, är jag inte förtjust i parameternamnet "er=", då jag anser att "er" borde vara argumentet för en parameter (t.ex. presensändelse=er) och inte ett parameternamn i sig. Det verkar rimligt att behöva ta ställning till presensändelsen, oavsett om den är "ar", "er" eller "r", så Jonteemils förslag om {{sv-verb|<presensändelse>.. låter inte så dumt... ~ Dodde (diskussion) 26 april 2017 kl. 04.31 (CEST)[svara]
Jag tycker att så speciella som vissa av de här orden är, som ge/giva, ta/taga så förtjänar de en djupdykning bortom vad som kan presenteras i en böjningstabell. Jag vill inte vara stenhård motståndare till att bryta den gängse strukturen, men om ni tycker att det är viktigt att göra ett undantag vad gäller själva tabellen för att göra det tydligare för besökarna så tar jag tillbaka mitt tidigare motsättande, men jag uppskattar om ni iallafall vill väga in argumentet. ~ Dodde (diskussion) 26 april 2017 kl. 05.17 (CEST)[svara]
Jag har som sagt ännu inget förslag för hur verbpar som ge/giva ska redovisas. Däremot gillar jag inte ditt förslag med presensändelse. Jag har inte kollat på några siffror, men det borde vara en klar majoritet som har ändelsen -ar. Om det handlar om över 90 % så är det väl onödigt att behöva ange det? Parameternamnet är kanske inte optimalt. Om du föredrar "pres=er" eller liknande så funkar det också. För verb som inte slutar på a behöver inget anges. Där finns det inga varianter. Presens blir alltid -r. d|8589869056|b 26 april 2017 kl. 16.23 (CEST)[svara]
Men om det är något man behöver ta ställning till, varför inte göra ställningstagandet explicit? Annars blir det fel en av tio gånger, om man råkar få för sig att man inte behöver göra ett ställningstagande. Det finns också verb som är annat än -er och -ar. Jag håller med om att parameternamnet är jobbigt långt, det viktiga var dock resonemanget om att inte kasta om parameter och argument. Varför inte behålla mallnamnen som de är, sv-verb-ar, sv-verb-er och sv-verb-r, och låta mallarna internet anropa modulen på ett sätt som är rimligt för modulen (Modul:sv-verb för -ar-verben) ~ Dodde (diskussion) 28 april 2017 kl. 03.19 (CEST)[svara]
Det är möjligt att behålla mallnamnen som de är. Jag undrar om det inte vore den bästa lösningen på tvetydigheten som annars uppstode(!) för adjektiv som slutar på -en. Däremot förstår jag inte ditt resonemang om ställningstaganden. Hur vet vi om perfektparticipet till ett verb som är försett med {{sv-verb-er}} får ändelsen -d, -t eller -en? Där väljer vi det vanligaste alternativet om inget anges. Det är exakt samma situation här. d|8589869056|b 29 april 2017 kl. 20.18 (CEST)[svara]
Det är också onödigt att ha olika mallar för {{sv-verb-ar}} och {{sv-verb-r}}. d|8589869056|b 29 april 2017 kl. 20.20 (CEST)[svara]
Ett förslag: {{sv-verb}} för nästan alla verb och {{sv-verb-er}} för resten. Ungefär som vi har gjort med adjektivmallarna. d|8589869056|b 29 april 2017 kl. 20.24 (CEST)[svara]
Mitt förslag är alltså att vi följer samma principer som vid namngivningen av adjektivmallar och angivande av perfektparticip. Någon kommentar? d|8589869056|b 1 maj 2017 kl. 18.07 (CEST)[svara]
Angående (aktiva) ställningstaganden. OM det är en överhängande risk att man glömmer att ta ställning till en egenhet hos ordet på ett sådant sätt att det riskerar att att skapa en tabell som innehåller tveksamma eller felaktiga former, så är en lösning att göra ett sådant ställningstagande obligatoriskt vid användning av mallen. Ibland kan det vara att man inte glömt, utan helt enkelt inte vet. Om man glömmer att göra ställningstagandet eller helt enkelt inte vet så ska det också återspeglas i tabellen att det finns några former som det råder osäkerhet kring. Exempel på ställningstagande som är nödvändiga är sådana som implicit ges av vilken mall man väljer, där språk, ordklass, genus, presensändelse, o.d. är sådana ställningstaganden. I adjektivmallen respektive verbmallarna är mask- respektive perfpartparametrarna sådana som man behöver ta ställning till för att det inte ska riskeras att det smyger sig in fel. När mycket magi används för att trolla fram rätt böjningsformer finns risken att man när man lägger till dessa mallar inte är uppmärksam på sådana egenheter som gör att mallen kräver särskild hantering. Därför kan det vara att inte vagga in användaren i falsk trygghet utan att man tvingar användaren att ta ställning till olika relevanta aspekter hos ordet. Att göra det tydligt att det blir olika böjningsformer beroende på om presens slutar på -ar, -er eller -r är e m m ett bra sätt att undvika sådana fallgropar. Det gäller troligen inte endast i nämnda fall utan säkert i andra fall och detta är något jag tycker att man alltid ska ha i åtanke när man funderar på bästa mallsyntaxen (och att man inte blir alltför ivrig i sitt mål att spara på extra tangenttryckningar), även adjektivmodulen som jag inte har nog koll på för att peka på något konkret. När det gäller perfpart-parametern hos verbmallarna så genererar den just en sådan osäkerhetsmarkering genom att skriva ut "(badad)?" om inte perfpart= använts. Jag ser inte hur det liknar ditt förslag om sv-verb/sv-verb-er ovan. ~ Dodde (diskussion) 1 maj 2017 kl. 18.20 (CEST)[svara]
Okej, perfpart kräver manuellt ställningstagande, så det kanske inte är jämförbart. Finns inte risken att {{sv-adj}} används där den inte borde? Har vid vissa tillfällen sett mallen användas på uppslag som slutar på t. Vidare gillar jag inte uppdelningen mellan -ar och -r. Det är diffust. Det är lätt att tänka sig att hoppa har ändelsen -r. Varför göra denna onödiga uppdelning? d|8589869056|b 1 maj 2017 kl. 18.46 (CEST)[svara]
Jo, den risken finns, för att användning av sv-adj inte kräver ett ställningstagande (som därför glömdes bort). Med sv-verb-ar resp. sv-verb-er hade det förmodligen inte skett. -r är tänkt för verb som i presens slutar på -r men som inte slutar på -ar eller -er (men denna beskrivning är inte heltäckande, som märks på t ex se/ser), men går bra för ro/ror och sy/syr. (Men det kanske är enstavigheten i dessa verb som egentligen utgör den egentligen skillnaden?) ~ Dodde (diskussion) 1 maj 2017 kl. 19.20 (CEST)[svara]
Du svarade inte på frågan varför du vill dela upp verben i tre grupper. Jag ser inte hur det underlättar, varken för användaren eller i modulen. Som jag ser det får verben antingen presensändelsen -r (t.ex. hoppa, ske) eller -er (t.ex. springa). d|8589869056|b 1 maj 2017 kl. 19.49 (CEST)[svara]
Undrar du varför vi har/hade tre mallar till att börja med, så är det för att de följer olika mönster. sv-verb-r (ex se, sy) ger ex.vis presensparticipet grunform+ende (se+ende, sy+ende) och perfektparticipet grundform+dd (se+dd, sy+dd). sv-verb-ar (ex hoppa) ger å andra sidan presensparticipet grundform+nde (hoppa+nde) och perfektparticipet grundform+d (hoppa+d). Det är alltså två olika mallar för i grunden två olika böjningsmönster. sv-verb-er utgör ett tredje grundläggande böjningsmönster. Min utgångspunkt är att behovet av att skilja dessa böjningsmönster föreligger på samma sätt nu/tidigare som behovet föreligger att skilja dessa böjningsmönster åt, även om vi nu kommer att använda oss av en modul. Om den utgångspunkten skulle visa sig vara felaktig för modulen kan det vara så att dessa tre varianter inte är nödvändiga, men du får gärna informera mig om så är fallet så att jag kan hänga med på varför du tycker att sv-verb-ar-mönstret skulle vara överflödigt när vi använder modulen. ~ Dodde (diskussion) 1 maj 2017 kl. 22.40 (CEST)[svara]

Alltså, det jag tror Nummer ... vill är att ha två mallar ({{sv-verb}} och {{sv-verb-er}}). Anledningen till varför hen inte vill ha tre mallar är eftersom man kan genom att se på sista bokstaven i ett verb om den hör till {{sv-verb-r}} eller till de övriga. Detta eftersom alla verb som inte tillhör {{sv-verb-r}} slutar på -a och de som tillhör den slutar på någon annan vokal men inte a. Därför krävs endast två mallar. Hen frågar dig då: Varför vill du dela upp verben i tre grupper?.Jonteemil (diskussion) 1 maj 2017 kl. 22.57 (CEST)[svara]

Men jag menar, varför behövs bara två mallar när det finns (åtminstone) tre böjningsmönster (hoppa, se/sy, läka) (Vi har också deponensverben, sv-verb-as)? Hur, mer konkret, skulle två mallar räcka...? ~ Dodde (diskussion) 1 maj 2017 kl. 23.17 (CEST)[svara]
Bra att du tog upp deponensverben! Såg att formen "finnes" saknades på uppslaget finnas. Det beror ju på att {{sv-verb-as}} är gjord för ar-verb och inte er-verb. Namnet {{sv-verb-as}} är alltså opassande. Den mallen måste delas upp, alternativt ersättas av en parameter i övriga mallar.
Ja, Jonteemil har rätt. För att böja ett regelbundet verb behöver man bara veta om presenstillägget är -r eller -er. Resten följer. Om verbet inte slutar på ett a så blir det dubbla konsonanter, t.ex. tappade men skedde, tappat men skett och tappad men skedd. Det är dock lika regelbundet som substantivens genitivändelse, en parameter vi nu har slopat. d|8589869056|b 2 maj 2017 kl. 20.39 (CEST)[svara]
I detta sammanhang räknas t.ex. höra, köra och röra som er-verb (ett annat mönster är att t.ex. läsa bara har en passivform i presens, men det är också regelbundet). borra räknas som ett r-verb. d|8589869056|b 2 maj 2017 kl. 20.48 (CEST)[svara]
OK, men då så. Tack. Då kör vi på sv-verb-er för verb som slutar på -er i presens (samt verb som slutar på -ra i infinitiv och som tappar a:et i presens) och på sv-verb-r för resten (dvs de verb som får ett extra -r i presens)? ~ Dodde (diskussion) 2 maj 2017 kl. 21.07 (CEST)[svara]
Kul att vi är överens om antalet mallar! Jag är dock inte helt övertygad om att {{sv-verb-r}} är ett bättre namn än {{sv-verb}}, speciellt då vi använder den senare konventionen för adjektiv. Namnvalet har orsakat ett antal fel, men dessa brukar rättas till ganska snabbt. Tangenttryckningar kan vara en underskattad resurs på mobiler! En bra minnesregel skulle kunna vara att ingen speciell mall behövs om imperativformen sammanfaller med infinitivformen. Inte för att {{sv-verb-r}} är dåligt, men jag tycker att vi borde använda samma konvention för alla ordklasser. Adjektivmodulen är inte aktiverad ännu, så det är möjligt att ändra mallnamnet där om man så vill. d|8589869056|b 2 maj 2017 kl. 21.24 (CEST)[svara]

Angående just -s-verb (reciproka eller deponentiella verb) så skrev jag under den först böjningsmönsterstabellen om man kunde "skriva något skript som tar bort s:et, kikar med givet böjningsmönster och sedan lägger till s:et igen efter ändelsen?". Detta skulle underlätta. Hur gör vi med de starka och oregelbundna verben då? Ska de ha en egen mall med parameter efter avljudsklass? Ex. {{sv-verb-er-starkt|1=}} för vika.Jonteemil (diskussion) 3 maj 2017 kl. 01.25 (CEST)[svara]

Jag tänker att sv-verb-r gör det tydligare att man ska göra ett val mellan -r och -er, och syftet skulle vara att minska risken för att svårupptäckta fel introduceras. I just detta fallet så vet jag inte om man kan hävda att felen som skulle uppstå skulle vara svårupptäckta, så, sv-verb-r eller sv-verb, välj ni. Jag har inte koll på den föreslagna syntaxen för adjektivmallen/adjektivmallarna. Finns någon dokumentation e.d. att titta på?
Avljudsklasser existerar ju för hårda verb, så {sv-verb-er|avljudsklass=3} skulle man ju kunna skriva. Man borde precis som i de befintliga mallarna även kunna styra innehållet i varje ruta. ~ Dodde (diskussion) 3 maj 2017 kl. 18.42 (CEST)[svara]
Självklart men det ser bättre ut (och känns bättre för mig) om det ser lika ut hos alla ord i samma avljudsklass. Att ha en parameter i {sv-verb-er} vore smart, tänkte inte på det. Jag känner mig dock fortfarand mer för en sv-verb-mall över en sv-verb-r-mall. Detta för att det finns fler ord som inte får -er i presens.Jonteemil (diskussion) 3 maj 2017 kl. 20.43 (CEST)[svara]
Då stryker vi sv-verb-r :) ~ Dodde (diskussion) 4 maj 2017 kl. 04.41 (CEST)[svara]

@Dodde, @Nummer 8589869056: Nja... jag kom på att verbet "ta" (inkl. verb som har prefix) använder -r-mallen. Då kanske tre mallar är bra ändå...Jonteemil (diskussion) 8 juni 2017 kl. 18.24 (CEST)[svara]

Verbet "ta" bör inte använda den mallen. Fel presensparticip (om inte vi accepterar "taende"). 84.55.98.173 8 juni 2017 kl. 18.28 (CEST)[svara]
Men rätt presens...Jonteemil (diskussion) 8 juni 2017 kl. 19.13 (CEST)[svara]
Rätt presens blir det med alla mallar (förutom -er-mallen)... 84.55.98.173 8 juni 2017 kl. 19.14 (CEST)[svara]

Partikelverb[redigera]

Vad tycker ni om att redovisa partikelverb såsom vi gör med tyska verb?Jonteemil (diskussion) Ps. använd gärna {{@}} vid svar 4 november 2017 kl. 19.52 (CET)[svara]

Konjugation för mitarbeiten 

Hjälpverb: haben

Infinitiv mitarbeiten
Presensparticip mitarbeitend
Perfektparticip mitgearbeitet
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich arbeite mit du arbeitest mit er, sie, es arbeitet mit
Plural wir arbeiten mit ihr arbeitet mit sie arbeiten mit
Preteritum Singular ich arbeitete mit du arbeitetest mit er, sie, es arbeitete mit
Plural wir arbeiteten mit ihr arbeitetet mit sie arbeiteten mit
Imperativ
Singular - arbeite mit! -
Plural - arbeitet mit! arbeiten Sie mit!
Konjunktiv I
Presens Singular ich arbeite mit du arbeitest mit er, sie, es arbeite mit
Plural wir arbeiten mit ihr arbeitet mit sie arbeiten mit
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich arbeitete mit du arbeitetest mit er, sie, es arbeitete mit
Plural wir arbeiteten mit ihr arbeitetet mit sie arbeiteten mit


@Jonteemil: Nackdelen med att ha en tabell för partikelverb, är att böjningen blir duplicerad. För mig skulle det nog ändå vara okej, men i så fall ska det väl inte länkas som böjningsformer. //Skal 4 november 2017 kl. 20.41 (CET)[svara]
Är mitarbeiten ett partikelverb? I så fall ser jag inte likheten med svenska partikelverb som består av två ord (verb + partikel). Hur som helst är undvikande av duplicering av information en mycket grundläggande och viktig regel som vi emm inte bör tumma på. Vi har, vad jag kommer på på rak arm, endast ett undantag, nämligen genus- och numerusinfo i översättningslistorna. Ytterligare undantag bör övervägas noggrant innan de genomförs. ~ Dodde (diskussion)
@Dodde: Nej, grönlänkarna bör inte vara med i partikelverb. Angående tyska/svenska så skapas tyska partikelverb med partikel+verb i ett nytt verb medan partiklarna i svenskan står efter ordet. Abholen - ich hole ab, upphämta - jag hämtar upp. Ett annat exempel på duplicering av information är ju också diakriterna som liksom genus- och numerusinfo visas i översättningslistorna.Jonteemil (diskussion) Ps. använd gärna {{@}} vid svar 4 november 2017 kl. 22.35 (CET)[svara]
Sant. Diakriter och translitterationer, genus och numerus. Allt kopplat till översättningslistorna. Så tyska partikelverb är ett ord, alltså inte jämförbart med svenska partikelverb. Och borde inte behandlas lika. ~ Dodde (diskussion) 4 november 2017 kl. 23.34 (CET)[svara]
@Dodde: Fast det vi redan har med "Böjs som /verb/ + /partikel/." är väl redan en duplicering av information, då tycker jag vi lika gärna kan ha alla former utskrivna för tydlighetens skull.Jonteemil (diskussion) Ps. använd gärna {{@}} vid svar 11 januari 2018 kl. 14.19 (CET)[svara]
@Jonteemil: Nej "böjs som /verb/" är en hänvisning till information på sidan för /verb/, alltså inte en duplicering. Vi bör undvika dupliceringar. ~ Dodde (diskussion) 2 februari 2018 kl. 00.31 (CET)[svara]

Förslag[redigera]

De verb som använder parametern perfpart-medpartikel= är ju alla intransitiva verb. Något som är gemensamt för alla dessa verb är också att passivformerna endast kan användas opersonligt, det vill säga med det. Perfektparticipen används oftast också opersonligt men kan även användas med personliga pronomen. Exempel:

  • Fika: nu är det färdigfikat för idag - nu har det fikats alldeles för länge
  • Spela (intransitiv betydelse): nu man klarspelad för idag - nu måtte det ha spelars klart


Jag tycker att detta borde kunna visas med en notis i den nya verbmallen. T.ex. ”passivum används bara i opersonliga konstruktioner” eller något i den stilen. Och kanske även en länk till en förklaring om vad som innebär med det. Vad tycker ni?Jonteemil (diskussion) Ps. använd gärna {{@}} vid svar 7 augusti 2019 kl. 15.40 (CEST)[svara]

@Jonteemil jag har lite svårt att greppa konsekvensen av det du säger, svårt att sätta fingret på riktigt vad "passivum används bara i opersonliga konstruktioner" betyder i praktiken, till och med efter att ha läst dina två exempel ett flertal gånger. Det är alldeles säkert ett intressant förhållande som du har iakttagit här, men om jag ska tycka något om just din fråga är det att det kanske mer hör hemma i en grammatika än som en återkommande kommentar i en grammatiktabell. Jag tror alltså att det kan finnas många intressanta egenskaper hos framför allt verb, som inte bäst förklaras i grammatiktabeller. ~ Dodde (diskussion) 7 augusti 2019 kl. 21.23 (CEST)[svara]
Det jag menar är väl egentligen: ”Försök skapa en mening med orden ”fikas”, ”fikades” eller ”fikades” utan att ha ordet ”det” i meningen”. Det går inte. Liksom med alla såsom regna, snöa etc. Anledningen till varför jag kan tycka att det hör hemma på Wiktionary är eftersom folk kanske kan undra hur ett intransitivt verb kan ha passivformer. Då finns det en bra förklaring.Jonteemil (diskussion) Ps. använd gärna {{@}} vid svar 7 augusti 2019 kl. 21.44 (CEST)[svara]
@Jonteemil kan man inte tagga dessa definitioner som intransitiva och nämna de här egenskaperna hos intransitiva verb på en sida som länkas från "transitivt"-taggen? ~ Dodde (diskussion) 8 augusti 2019 kl. 15.46 (CEST)[svara]