Oden

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även oden och öden.

Wikipedia har en artikel om:
Oden

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av Oden 
utrum Singular
Nominativ Oden
Genitiv Odens

Oden

  1. den äldste, störste och visaste av asagudarna i den fornnordiska mytologin, även de dödas gud, skaldekonstens gud, en av krigsgudarna och runornas skapare.
    Etymologi: Av fornsvenska Ōþin eller Odhin[1], av fornnordiska Óðinn, av urgermanska *Wōđanaz.
    Varianter: Odin
    Synonymer: (kenningar:) allfader, den höge, Fimbultyr, Have, Jólner, julfader, Sidhatt, Sigtyr
    Sammansättningar: Odenskult, odensvala, onsdag
    Besläktade ord: odinism, odinistisk

Översättningar[redigera]

Tyska[redigera]

Substantiv[redigera]

Oden

  1. böjningsform av Ode

Källor[redigera]

  1. Svenska Akademiens ordbok: "Oden"