Umeå

Svenska

Substantiv

Böjningar av Umeå
neutrum	Singular
Nominativ	Umeå
Genitiv	Umeås, Umeå, Ume
Som förled i sammansättningar används Ume-.

Umeå egennamn

• uttal:        ⓘ [ˈʉːme:o]

1. stad i Västerbotten, i norra Sverige

   Etymologi: Från fornnordiska Úma; genom sammanblandning av olika former har namnet fått tre vokaler.

   Varianter: Ume, Úm’

   Sammansättningar: umebo, Umebo, Umeåbo, umesamiska, umestan, umeälven, umåker

Översättningar

stad

• finska: Uumaja ^(fi)
• meänkieli: Uumaja
• nordsamiska: Ubmi
• tyska: Umeå