abklingen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för abklingen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv abklingen
Presensparticip abklingend
Perfektparticip abgeklungen
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich klinge ab du klingst ab er, sie, es klingt ab
Plural wir klingen ab ihr klingt ab sie klingen ab
Preteritum Singular ich klingte ab du klingtest ab er, sie, es klingte ab
Plural wir klingten ab ihr klingtet ab sie klingten ab
Imperativ
Singular - klinge ab! -
Plural - klingt ab! klingen Sie ab!
Konjunktiv I
Presens Singular ich klinge ab du klingest ab er, sie, es klinge ab
Plural wir klingen ab ihr klinget ab sie klingen ab
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich klingte ab du klingtest ab er, sie, es klingte ab
Plural wir klingten ab ihr klingtet ab sie klingten ab

abklingen

  1. klinga av