adjutant

Se även Adjutant.

Svenska

Substantiv

Böjningar av adjutant	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	adjutant	adjutanten	adjutanter	adjutanterna
Genitiv	adjutants	adjutantens	adjutanters	adjutanternas

adjutant

1. person (oftast själv officer) med uppgift att biträda militär chef eller kunglighet i praktiska detaljer

   1868 (28 mar): Inrikes Nyheter (Luleå Snällposten):

   H. M:t uppwaktas under resan af en kabinettskammarherre, en adjutant, en ordonnansofficer och en lifmedikus.

2. tidigare officersgrad inom Frälsningsarmén, steget ovanför kapten

Sammansättningar: statsadjutant, överadjutant

Översättningar

person (oftast själv officer) med uppgift att biträda militär chef eller kunglighet i praktiska detaljer

• ryska: адъюта́нт ^(ru) m
• tyska: Adjutant ^(de) m

tidigare officersgrad inom Frälsningsarmén, steget ovanför kapten

Albanska

Substantiv

adjutant

1. adjutant