affidavit

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av affidavit  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ affidavit affidavit
Genitiv affidavits affidavits

affidavit n

  1. (juridik) skriftlig försäkran vid vittnesmål
    1897: Praktisk handbok i amerikansk rätt (B. Hage), Henry J. Gjertsen:
    Inom trettio dagar töre förfallodagen måste inteckningsegaren årligen inregistrera ett beedigadt intyg (affidavit) belysande sitt intresse i egendomen.
    1962: Jag minns det som igår, Elsa Björkman-Goldschmidt:
    Det första av vikt var att i Amerika skaffa garantier, det vill säga det affidavit utan vilket ingen flykting fick inresetillstånd till Staterna.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Från tredje person singular dåtid av medeltida latinska affīdāre (”försäkra med ed”), format ur latinets af- + fīdāre, i sin tur format ur fīdus ("trovärdig") (jämför med faith).[1]

Översättningar[redigera]

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av affidavit  Singular Plural
Nominativ affidavit affidavits
Genitiv affidavit's affidavits'

affidavit

  1. (juridik) edsförsäkring, edsvuren utsaga
    Synonymer: deposition, attestation
    Etymologi: Från tredje person singular dåtid av medeltida latinets affīdāre; försäkra med ed, format ur latinets af- + fīdāre, i sin tur format ur fīdus, trovärdig (jämför med faith).[1]

Källor[redigera]

  1. 1,0 1,1 Från Hoad, TF (ed): The Oxford Library of Words and Phrases (1986). Storbritannien: Guild Publishing London.