allativ

Svenska

Substantiv

Böjningar av allativ	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	allativ	allativen	allativer	allativerna
Genitiv	allativs	allativens	allativers	allativernas

allativ

1. (grammatik) yttre lokalkasus i nomens deklination som betecknar rörelsen mot den plats eller yta till vilken någonting förs eller lägges på

   Etymologi: Av latinska allatus (”ditförd”), av latinska affero (”medföra”, ”bära fram”)

   I många språk är det vanligt att man markerar indirekta objekt med kasus som uttrycker riktning mot något, och att man alltså inte skiljer på dativ och allativ.

Översättningar

yttre lokalkasus i nomens deklination som betecknar rörelsen mot den plats eller yta till vilken någonting förs eller lägges på

• engelska: allative ^(en)
• franska: allatif ^(fr) m
• portugisiska: alativo ^(pt) m
• spanska: alativo ^(es) m
• tyska: Allativ ^(de) m