alp

Svenska

Substantiv

Böjningar av alp	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	alp	alpen	alper	alperna
Genitiv	alps	alpens	alpers	alpernas

alp

1. (naturgeografi) en särskilt hög bergstopp; i synnerhet i centrala Europa

   Sammansättningar: alpbestigare, alpblomma, alpget, alphydda, alplandskap, alpros, alpstav, alpviol

   Besläktade ord: Alperna, alpin, alpinism, alpinist, alpinsk

Översättningar

särskilt hög bergstopp

• albanska: alpet pl, alpesh pl
• bokmål: alp m

Danska

Substantiv

Böjningar av alp	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	alp	alpen	alper	alperne
Genitiv	alps	alpens	alpers	alpernes

alp

1. (naturgeografi) alp

   Besläktade ord: alpehorn, alpeland, Alperne, alpetopp, alpin, alpinisme, alpinist