anförare

Svenska

Substantiv

Böjningar av anförare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	anförare	anföraren, vard. anförarn	anförare	anförarna
Genitiv	anförares	anförarens, vard. anförarns	anförares	anförarnas

anförare

1. ledare, chef, överhuvud, kondottiär

   Besläktade ord: anföra, anförande, anförarskap

Översättningar

ledare, chef, överhuvud

• isländska: forsprakki ^(is) m
• polska: przywódca ^(pl) m, dowódca ^(pl) m, wódz ^(pl) m
• ryska: команди́р ^(ru) m, руководи́тель ^(ru) m, глава́рь ^(ru) m, вожа́к ^(ru) m, предводи́тель ^(ru) m
• tyska: Anführer ^(de) m, Anführerin ^(de) f