appellativ

Svenska

Substantiv

Böjningar av appellativ	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	appellativ	appellativet	appellativer	appellativerna
Genitiv	appellativs	appellativets	appellativers	appellativernas

appellativ

1. (ordklasser) en grupp substantiv som benämner ting med ett namn gemensamt för alla av dess slag (t. ex. bok, berg, sjö - i motsats till de specificerade egennamn: Harry Potter och de vises sten, Kebnekajse och Vättern)

   2013: Namn och namnforskning, Staffan Nyström:

   Appellativen är gemensamma för alla ting av samma slag medan namnen individualiserar.

   Antonymer: egennamn, proprium

   Besläktade ord: appellativisera, appellativisk

Översättningar

en grupp substantiv (artnamn)

• asturiska: nome común ^(ast) m
• danska: appellativ ^(da), fællesnavn ^(da) n
• engelska: common noun ^(en), appellative ^(en), appellative noun, nomen appellativum ^(en)
• finska: yleisnimi ^(fi), appellatiivi ^(fi)
• franska: nom commun ^(fr) m, nom appellatif m
• färöiska: felagsnavn n
• grönländska: appellativi
• isländska: samnafn ^(is) n
• italienska: nome comune ^(it) m
• katalanska: nom comú m
• occitanska: nom comun m
• portugisiska: substantivo comum ^(pt) m
• rumänska: nume comun ^(ro)
• spanska: nombre común ^(es) m, sustantivo común ^(es) m
• turkiska: cins isim ^(tr)
• tyska: Appellativ ^(de) n
• ungerska: köznév ^(hu)