aufspalten

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för aufspalten 

Hjälpverb: haben

Infinitiv aufspalten
Presensparticip aufspaltend
Perfektparticip aufgespalten, aufgespaltet
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich spalte auf du spaltest auf er, sie, es spaltet auf
Plural wir spalten auf ihr spaltet auf sie spalten auf
Preteritum Singular ich spaltete auf du spaltetest auf er, sie, es spaltete auf
Plural wir spalteten auf ihr spaltetet auf sie spalteten auf
Imperativ
Singular - spalt!, spalte auf! -
Plural - spaltet auf! spalten Sie auf!
Konjunktiv I
Presens Singular ich spalte auf du spaltest auf er, sie, es spalte auf
Plural wir spalten auf ihr spaltet auf sie spalten auf
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich spaltete auf du spaltetest auf er, sie, es spaltete auf
Plural wir spalteten auf ihr spaltetet auf sie spalteten auf

aufspalten

  1. spalta upp
    Besläktade ord: Aufspaltung