ava

Se även Ava.

Svenska

Verb

Böjningar av ava	Aktiv	Passiv
Infinitiv	ava	avas
Presens	avar	avas
Preteritum	avade	avades
Supinum	avat	avats
Imperativ	ava	–
Particip
Presens	avande, avandes
Perfekt	(avad)?

ava

1. (kortformer, etermedium) avannonsera

Bottniska

Substantiv

Böjningar av ava	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ava	avann	ava	avana
Dativ		avanum		avum

ava m

• uttal: /ɑ̀ːʋɑ/, /ɔ̀ːʋɑ/

1. grund och trång vik (av sjö eller ström)

   Etymologi: Fornnordiska á f "å, vatten"; gotiska 𐌰𐍈𐌰, f "flod"; fornhögtyska aha f "flod"; medelhögtyska ahe, ach f; schweiziska ache, a; bayerska ach, achen; plattyska ahe, aa, eë, "vatten, bäck"; österrikiska ach, ahen f "vatten, bäck, flod"; kärntyska ache f "vattensamling, träsk"; schweiziska auw f "sank äng"; nyhögtyska (dialektala) ouwe f 1. "ström, vatten"; 2. "ö"; norska ave m 1. "vattenpuss"; 2. "liten bukt eller arm av en älv"; 3. "vattenvirvel"; latinska aqua f "vatten"; franska eau; fornpersiska âp "vatten"; persiska av; kurdiska ave; sanskrit ap f "flod", ava f "vatten".

   Sammansättningar: Heimavan

Svensk romani

Verb

ava

1. komma

   Etymologi: Av romani avel (”komma”), av sanskrit आपयति (āpayati).