avfälling

Svenska

Substantiv

Böjningar av avfälling	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	avfälling	avfällingen	avfällingar	avfällingarna
Genitiv	avfällings	avfällingens	avfällingars	avfällingarnas

avfälling u

1. dissident; person som övergivit tidigare organisation eller åsikt och mer eller mindre aktivt motarbetar tidigare ståndpunkt, ofta i religiös eller politisk bemärkelse

   Synonymer: apostat

   Besläktade ord: avfall, avfalla, avfällig

Översättningar

dissident

• engelska: renegade ^(en), apostate ^(en), backslider ^(en)
• franska: apostat ^(fr)
• polska: apostata ^(pl) m
• ryska: вероотступник ^(ru) m
• spanska: apóstata ^(es) mf
• tyska: Abtrünniger ^(de) m, Abtrünnige ^(de) f, Apostat ^(de) m, Apostatin ^(de) f