báðn

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av báðn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ báðn báðne báðn báðna
Dativ   báðnen   báðnum

báðn n

  1. barn
    Heð ér bæra báðnĕð.
    Det är bara barnet.
    Spút eð ti hnæppĕnn át báðnen.
    Sprut uti nappen åt barnet.
    vera við báðn
    vara havande
    dukkę deres báðnen
    barnets docka
    Etymologi: Av fornnordiska barn; utvecklingen tör ha varit [barn] → [baðn] → [bɑːn] → [boːn], som i östnorska dialekter. I äldre sammansättningar, där n hade fallit bort, kunde inte r bli ð, och ej heller kunde då a förlängas till á, och blev i stället æ genom r-omljud.
    Grammatik: Vokatviform báðnið.
    Besläktade ord: báðn’, báðnútt
    Synonymer: búk, kłepp, smáfołk
    Sammansättningar: abisdeðbáðn, bærfǿdd, bærsǽngj, bærslig, bærslík, bærsjúk, bærsøł, báðnómaga, báðnænn, báðnreif, báðnsjúk, báðnsýtar, báðnsýtirsk, stafarbáðn, stíntbáðn, stjúbáðn, stugubáðn, tigubáðn