bändigen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för bändigen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv bändigen
Presensparticip bändigend
Perfektparticip gebändigt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich bändige  du bändigst  er, sie, es bändigt 
Plural wir bändigen  ihr bändigt  sie bändigen 
Preteritum Singular ich bändigte  du bändigtest  er, sie, es bändigte 
Plural wir bändigten  ihr bändigtet  sie bändigten 
Imperativ
Singular - bändige ! -
Plural - bändigt ! bändigen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich bändige  du bändigest  er, sie, es bändige 
Plural wir bändigen  ihr bändiget  sie bändigen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich bändigte  du bändigtest  er, sie, es bändigte 
Plural wir bändigten  ihr bändigtet  sie bändigten 

bändigen

  1. tygla
  2. tämja
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: Bändigung