bäng

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av bäng  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum bäng bängare  
Neutrum bängt
Bestämd
singular
Maskulinum bänge bängaste
Alla bänga
Plural bänga
  Predikativt
Singular Utrum bäng bängare bängast
Neutrum bängt
Plural bänga
Kompareras även med mer och mest.
Adverbavledning (bängt)?

bäng

  1. (slang) starkt påverkad av droger
    Jag var helt bäng av allt röka igår.
    Jämför: hög, pårökt
  2. (slang) som har nedsatt tankeförmåga
    Du måste vara bäng om du tror att du kan göra så där.
    Synonymer: dum, korkad

Etymologi[redigera]

Av äldre svensk slang för "djävul" från Av romani beng med samma betydelse, av fornindiska bango "krokig, skev, vrickad", och med hindi bäng.

Se även[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bäng  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ bäng bängen
Genitiv bängs bängens

bäng

  1. (slang, enbart i bestämd form) polis(en)
    När han rymde från häktet jagade bängen honom över hela stan.

Etymologi[redigera]

Samma som för adjektivet.