bänk

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även bank och Bank.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bänk  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bänk bänken bänkar bänkarna
Genitiv bänks bänkens bänkars bänkarnas
enkel bänk [1] av trä

bänk

  1. möbel, inomhus eller utomhus, på vilken flera människor kan sitta samtidigt
    Vi sätter oss på bänken.
    Hyponymer: kyrkbänk, parkbänk
  2. (sport) plats där lagmedlemmarna sitter under matchen då de inte aktivt deltar i matchen
    Hyponymer: avbytarbänk, lagledarbänk
  3. bord för elev eller åhörare i en hörsal
    Hyponymer: skolbänk
  4. bord för visst arbete
    Hyponymer: arbetsbänk, diskbänk, hyvelbänk, köksbänk, slaktbänk, sträckbänk
  5. plats för viss odling
    Hyponymer: drivbänk
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Sammansättningar: arbetsbänk, avbytarbänk, botbänk, brobänk, bänkgranne, bänkidrottare, bänkkamrat, bänklock, bänknötande, bänknötare, bänkpress, bänkrad, bänkskiva, bänkspis, diskbänk, drivbänk, fållbänk, fönsterbänk, hyvelbänk, högbänk, kallbänk, korbänk, kyrkbänk, köksbänk, lagledarbänk, ljugarbänk, långbänk, massagebänk, mullbänk, odlingsbänk, parkbänk, regeringsbänk, reservbänk, riksdagsbänk, roddarbänk, sittbänk, skolbänk, slaktbänk, slipbänk, snickarbänk, solariebänk, spelarbänk, spjälbänk, statsrådsbänk, stenbänk, sträckbänk, sågbänk, träbänk, utvisningsbänk, varmbänk, väggbänk, åhörarbänk, åskådarbänk
Besläktade ord: bänka

Översättningar[redigera]