böjning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även bøjning.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av böjning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ böjning böjningen böjningar böjningarna
Genitiv böjnings böjningens böjningars böjningarnas

böjning

  1. (substantivering av böja) det att böja (sig); bugning, bock
    Jämför: nick
    Antonymer: sträckning
  2. (fysik, om (t.ex. ljud- eller ljus-)vågor) det att böja sig; diffraktion
    Ljusets böjning genom gravitation ger upphov till en ny klass av astronomiska fenomen.
  3. (teknik, hållfasthetslära, om en balk) utböjning med främst deformation i strukturens normalriktning
  4. något som är böjt
    Synonymer: böj, bukt, krök, krökning, krok, sväng, båge, kurva, rundning
  5. (lingvistik) systematisk förändring i ett ords form med grammatisk betydelse; flexion
    Hyponymer: deklination, konjugation, komparation
    Fraser: stark böjning, svag böjning
    Sammansättningar: adjektivböjning, böjningsform, böjningsmönster, böjningsändelse, numerusböjning, substantivböjning, verbböjning
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: böj, böja, böjelse

Översättningar[redigera]

Limburgiska[redigera]

Substantiv[redigera]

böjning f

  • uttal: ˈbœ̀ɪ̯ˌnɪŋ(g)
  1. sättet träden rör sig i vinden, svajning definition under utarbetning - vad är bästa sättet att uttrycka den limburgiska betydelsen på svenska?