banna

Svenska

Substantiv

Böjningar av banna	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	banna	bannan	bannor	bannorna
Genitiv	bannas	bannans	bannors	bannornas
Not: används normalt i pluralform

banna

1. (ålderdomligt) utskällning

Översättningar

se utskällning

Verb

Böjningar av banna	Aktiv	Passiv
Infinitiv	banna	bannas
Presens	bannar	bannas
Preteritum	bannade	bannades
Supinum	bannat	bannats
Imperativ	banna	–
Particip
Presens	bannande, bannandes
Perfekt	bannad

banna

1. (ålderdomligt) ge skäll; skälla ut; ge (någon) bannor

   Etymologi: Av fornsvenska banna.

2. (vardagligt) hindra eller förbjuda /någon/ tillträde eller skrivåtkomst (till ett diskussionsforum, sociala medier, m.m.)

   Synonymer: bannlysa, blocka, förvisa, utestänga, porta, stänga av, avskilja

   Etymologi: Av engelska ban (”förbud/förbjuda”).

   Besläktade ord: bann, förbanna, förbannelse

Se även tesaurus: Förbannelse

Översättningar

skälla ut — se skälla ut

förbjuda tillträde eller skrivåtkomst — se utestänga, bannlysa

Bokmål

Substantiv

banna

1. böjningsform av bann

   Varianter: bannene

Verb

banna

1. böjningsform av banne

   Varianter: bante, bant

Fornnordiska

Verb

banna

1. förbjuda
2. fördöma, förbanna

Färöiska

Verb

banna

1. svära (uttala svordom)
2. förbjuda

Iriska

Substantiv

banna (plural: bannaí) m

1. (musik) musikband
2. band

   Varianter: banda

3. bindning, förbindelse
4. garanti

Isländska

Verb

banna

1. banna
2. förbjuda

Substantiv

banna

1. böjningsform av bann

Nynorska

Substantiv

banna

1. böjningsform av bann

Verb

banna

1. böjningsform av banne

   Varianter: bante (som preteritum), bant (som supinum), bann/banne (som imperativ)

2. fördöma, förbanna eller svära

   Varianter: banne (även i bokmål)

   Sammansättningar: forbanna