bannen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Bannen.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

bannen

  1. böjningsform av bann

Luxemburgiska[redigera]

Verb[redigera]

bannen

  1. binda, förbinda

Adverb[redigera]

bannen

  1. inne, inomhus

Nederländska[redigera]

Substantiv[redigera]

bannen

  1. böjningsform av ban

Verb[redigera]

bannen

  1. bannlysa, banna
    Sammansättningar: verbannen

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för bannen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv bannen
Presensparticip bannend
Perfektparticip gebannt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich banne  du bannst  er, sie, es bannt 
Plural wir bannen  ihr bannt  sie bannen 
Preteritum Singular ich bannte  du banntest  er, sie, es bannte 
Plural wir bannten  ihr banntet  sie bannten 
Imperativ
Singular - banne ! -
Plural - bannt ! bannen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich banne  du bannest  er, sie, es banne 
Plural wir bannen  ihr bannet  sie bannen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich bannte  du banntest  er, sie, es bannte 
Plural wir bannten  ihr banntet  sie bannten 

bannen

  1. bannlysa, förvisa, banna
    Synonymer: ächten, mit einem Bann belegen
    Sammansättningar: verbannen