bełi

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bottniska[redigera]

Verb[redigera]

bełi

  • uttal: /bɛ̀ːɽɪ/, /bɛ̀ːlɪ/
  1. vråla, ryta, böla; så kallas kornas läte, när de är eller tror sig vara i fara, eller tjurars, när de är onda
    Etymologi: Jämför fornsvenska bælia, "vråla"; fornnordiska baula, belja; norska baula, belja; fornengelska bellan; engelska bellow; mededellatinska baulare; fornnordiska belja f "ko".
    Jämför: rǫut’, remi
    Sammansättningar: bełihúnd

Venetianska[redigera]

Adjektiv[redigera]

bełi m

  1. böjningsform av beło