befogenhet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av befogenhet  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ befogenhet befogenheten befogenheter befogenheterna
Genitiv befogenhets befogenhetens befogenheters befogenheternas

befogenhet

  1. laglig rätt att vidta viss typ av åtgärder
    Ibland önskar man sig ökade befogenheter för polisen.
    Synonymer: kompetens, rättighet
  2. gränser inom vilka en fullmaktstagare har rätt att agera, så som en fullmaktsgivare har bestämt det i fullmakten
    Ombudet har inte följt huvudmannens muntliga instruktioner om att bilen skulle vara grön. Ombudet har alltså handlat utanför sin befogenhet.

Översättningar[redigera]