behärskning

Svenska

Substantiv

Böjningar av behärskning	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	behärskning	behärskningen
Genitiv	behärsknings	behärskningens

behärskning

1. det att kunna kontrollera sig själv och sina känslor under pressade situationer utan att reagera alltför starkt känslomässigt eller instinktivt; det att behärska sig

   Jag tappade behärskningen och vräkte i mig godis.

   Synonymer: besinning, sans, självdisciplin, självkontroll

   Sammansättningar: självbehärskning, språkbehärskning

   Besläktade ord: behärska

Översättningar

Översättningar

• engelska: control ^(en), self-restraint ^(en)
• finska: hallinta ^(fi), hillintä ^(fi), maltti ^(fi)
• franska: contrôle ^(fr) m
• tyska: Beherrschung ^(de) f