behärskning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av behärskning  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ behärskning behärskningen
Genitiv behärsknings behärskningens

behärskning

  1. det att kunna kontrollera sig själv och sina känslor under pressade situationer utan att reagera alltför starkt känslomässigt eller instinktivt; det att behärska sig
    Jag tappade behärskningen och vräkte i mig godis.
    Synonymer: besinning, sans, självdisciplin, självkontroll
    Sammansättningar: självbehärskning
    Besläktade ord: behärska

Översättningar[redigera]