bell’

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även bell.

Bottniska[redigera]

Verb[redigera]

bell’

  • uttal: /bè̞lː/, /bɛ̀lː/
  1. försöka göra något, utan att ha tillräcklig skicklighet eller förmåga
  2. fuska, arbeta illa, bönhasa
    Hǫnn belleð fell við dí, menn heð vart int’.
    Han bjöd väl till, men det vart bara fusk.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornnordiska bella (”förmå; motstå; övervinna; göra”).