benägenhet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av benägenhet  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ benägenhet benägenheten benägenheter benägenheterna
Genitiv benägenhets benägenhetens benägenheters benägenheternas

benägenhet

  1. böjelse, tendens, villighet
    Brottsoffers benägenhet att polisanmäla brott har ökat.
    Sammansättningar: anmälningsbenägenhet

Översättningar[redigera]