benådning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av benådning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ benådning benådningen benådningar benådningarna
Genitiv benådnings benådningens benådningars benådningarnas

benådning

  1. det att benåda
  2. (juridik) straffmildring