Hoppa till innehållet

benådning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av benådning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ benådning benådningen benådningar benådningarna
Genitiv benådnings benådningens benådningars benådningarnas

benådning

  1. det att benåda
  2. (juridik) straffmildring
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Se även tesaurus: Frikännelse, Förlåtelse, Tillåtelse, Fredsslut, Räddning

Översättningar

[redigera]

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]

benådning

  1. (juridik) benådning